Jag har alltid tyckt att gravida kvinnor är vackra...

...tills den dagen jag själv började lägga på mig mina extra gravidkilon/tjockkilon, det är svårt att avgöra vad som är vad. Jag är nu i vecka 22 som sagt och magen växer, vilket i och för sig känns skönt, skulle den inte göra det skulle jag bli orolig. Men det som händer med kroppen och därmed i huvudet, var inget jag räknat med från början. Eftersom jag alltid haft någon slags dragningskraft till gravida och alltid tyckt om att vara i dess närhet, kommer dessa tankar och känslor lite som en överraskning.

Vad händer med min kropp? Vissa säger att jag är fin, andra att jag växer både fram och bak och någon att jag är finare som vanligt. Som vanligt... det som har varit som vanligt kanske inte kommer att vara det som vanligt som kommer uppträda efter att jag fött ut den lilla krabaten. Jag har tappat kontrollen och hoppas bara att det som vanligt som kommer framträda framöver i vart fall inte är sämre än det som var innan. Jag vill ju fortfarande vara attraktiv!

Men självklart kommer stunder jag kan tycka att jag är vacker med min mage. Det är ju ändå fantastiskt vad våra kroppar klarar av. Just nu i min mage ligger vad som antagligen kommer vara det sötaste och finaste barn jorden skådat, i vart fall enligt mig ;)

Men som kvinna kan jag känna mig lite ensam i det som händer med min kropp. Om behovet av bekräftelse var stort innan jag blev gravid så är det enormt nu. Det händer så mycket och man behöver verkligen bli påmind om att man är "världens vackraste", fast man kanske inte är det ;)

Puss och kram, jag längtar efter dig min lilla son! Ska bli så fantastiskt att få träffa dig och lära känna dig. Du är SÅ välkommen!!!