Kärlek är underbart...

...saknar min sambo. Sitter sent på jobbet idag, är ensam sist kvar. Den sista i månaden betyder fakturering. Det tillhör inte någon av mina favoritsysslor och anledningarna är nog flera. Dels att ekonomi inte är mitt favoritämne, men kanske den största anledningen, jag har för mycket annat att göra. Det innebär att sådan administration nästan alltid får utföras kvällstid, då man kan jobba ostört, utan telefoner som ringer eller mail som trillar in. Och när man väl sitter ostört en kväll som denna är det egentligen inte så tråkigt när man väl kommit igång, det är bara en liten längre startsträcka än på vissa andra arbetsuppgifter.

I alla fall saknar jag min sambo, och tänker faktiskt på hur underbart det är att ha någon att komma hem till. I mitt fall har jag både min kära sambo och min älskade hund, som alltid blir jublande glad av att se en :) Jag har en kollega som ofta använder ett uttryck, mest på skämt, men det ligger väldigt mycket i vad han säger "jag ska gå hem nu, så länge jag har ett hem att komma hem till". Detta är så sant, tror att många förhållanden gått i kras på grund av allt för stort fokus på jobbet och prioritering av det och mindre på hemmaplan. Man får aldrig börja ta sitt förhållande för givet, den dagen man gör det, då tror jag att man är farligt ute. För att visa min sambo att jag priorieterar honom, har jag faktiskt bestämt med honom att gå tidigt från jobbet i morgon, bara för att gå på stan tillsammans och kolla julklappar. Jag älskar dig baby! Puss puss

Inspirerande sommarpratare

Johan Lindeberg, kanske något mer känd som J Lindeberg. Mannen bakom företaget med namnet just J Lindeberg. I somras var han sommarpratare i P1. Alla sommarpratare i år och några år tillbaka i tiden går att lyssna på via SR:s podradio. Dessa avsnitt har för mig blivit världens bästa tidsfördrivare. Innan jag fann att dessa gick att tillgå via min Iphone tyckte jag det var rätt så tråkigt att sitta på ett tåg eller en buss under några timmar, men nu ser jag nästan fram emot det. Idag på tåget från Stockholm lyssnade jag på ovan nämnda man. Så inspirerande! När han var 28 år hade han nått en position många skulle kämpa hårt för. Han hade lyckats bra i sin karriär, var högt uppsatt inom ett industriföretag, där han till och med hade tagit en plats i styrelsen. Arbetsklädseln var fina kostymer och för omgivningen såg det nog ut som att han påbörjat en förhoppningsvis lång framgångsrik karriär. Men i bilen en dag, när Johan var på väg till sitt arbete i Enköping, kände han att han var ute och cyklade. Han levde inte sitt liv, utan höll på att tappa bort sig själv. Han bestämde sig för att ändra kurs i livet. Under en resa till Köpenhamn för drygt 20 år sedan upptäckte han ett nytt jeansmärke, Diesel. Han kände direkt att detta var något han kunde stå för och identifiera sig med och bestämde sig för att bege sig till Italien för att träffa de som låg bakom detta jeansmärke. Efter lång övertalning lyckades han övertyga ägaren till Diesel om att han skulle få bli den första återförsäljaren i Sverige. Detta blev en framgångssaga, och Diesel blev i Sverige en stor konkurrent till Levi´s, som då var det ledande jeansmärket här. Detta blev för Johan starten för en framgångsrik karriär inom fashionindustrin. I dag driver han tillsammans med bland annat sin fru ett eget klädmärke och jobbar dessutom som konsult för andra varumärken inom fashion. Detta är bara ett axplock ur hans sommarprat. Jag kan varmt rekommendera att gå in på sr.se och lyssna på hela Johans historia.

För mig är det inspirerande med människor som bejakar och tror på sin egen kraft och vågar satsa på det som känns rätt. Detta är helt i linje på hur jag själv ser på livet. Jag är övertygad om att man får ett mycket roligare liv om man vågar ta risker. Om man inte riskerar något, då vinner man heller inte något. Dessutom får man då leva med en ständig undran, vad hade hänt om?

Att komma till Stockholm får själen att må bra!

Är uppe i den kungliga huvudstaden i helgen, min hemstad. Så underbart är det att komma hit. Känna pulsen, uppskattar faktiskt till och med att åka kommunalt, lite kul att bara sitta och titta på människor. Tog med mig vår hund upp, för att få lite sällskap, han sånt himla bra sällskap. Och väluppfostrad är han också, han sköter sig prima, idag har han både åkt fjärrtåg, tunnelbana, buss, varit med mig på stan och köpt söt liten dress till min kompis bebis. Hon fick en liten son för en månads sedan, och idag var första gången jag träffade honom, han var så söt. Förresten har inte jag och min kompis setts på säkert ett år, så det var verkligen på tiden! Det blir tyvärr så när man inte bor i samma stad. Det är flera kompisar jag saknar mycket, som jag inte träffat särskilt ofta de sista fyra och ett halvt åren, den tid jag bott borta från Stockholm. Men om ni känner er träffade av detta, så ska ni veta att jag tänker på er ofta och hoppas vi får ta igen lite tid när vi flyttar hit igen. Vänner är viktigt för mig, och precis som alla andra relationer behöver de vårdas. Usch vad dålig man är på det ibland, fy skäms. Men oftast är vi alla lika dåliga, och då är det så underbart med sådana som verkligen är ens vänner och som finns där i vått och torrt, oavsett hur ofta man ses eller hörs. Sådana vänner där man inte ger varandra dåligt samvete, utan ses och hörs när det passar och fortsätter relationen där den helt enkelt var sist man sågs. Det är underbart med sådana vänner! Ni är jätteviktiga för mig!!!

Nu är det fredagsmys...

...det absolut mysigaste på hela veckan. Då har man två härliga lediga dagar framför sig, då man kan ladda upp batterierna igen till en ny intensiv jobbvecka. Den bästa fredagen man kan ha, är som ikväll, hemma tillsammans med lilla familjen: jag, min underbara sambo och vår gosiga hund :) Vi kollar idol, äter pizza, godis och dricker coca cola, vad mer kan man önska sig? Det är mörkt och kallt ute och vi har det varmt och mysigt inne.

Väntar i kylan på sambon när han är inne och betalar pizzorna, själv glömde jag ta med pengar, vilken himla otur ;)

Gibbe väntar också, i påsen framför honom ligger läsken och väntar den också.

Min last.

Sambons last.

Och självklart Idol, från Malmös nya stolthet, Malmö arena.

8 timmar sova, 8 timmar jobba, 8 timmar fri tid...

... jag har hört att om man lever upp till detta, då mår kroppen som bäst. Jag pratade med en god vän häromdagen om detta dilemma och kom fram till att med ett heltidsjobb är detta helt omöjligt att uppnå. Det som får stryka på foten är för mig oftast den fria tiden. Jag sa till min kompis att jobbet inkräktar ju på så mycket mer tid än de där 8 timmarna, om man nu lyckas att hålla sig till dessa över huvud taget. Eftersom att före jobbet, måste du gå upp tidigt, duscha, äta frukost, för mig handlar det varannan vecka om att gå ut med vår hund och andra morgonbestyr som att borsta tänderna, sminkning etc. Utöver det tar det tid att ta sig mellan sin bostad och sitt jobb. Efter jobbet ska du hem och då försvinner det tid för hemresan. Vad återstår då, om man räknar bort 8 timmar för sömn? Har vi tur återstår det kanske 6 timmar. Men så sa min vän till mig att det handlar om inställning, hur man väljer att ställa sig till den tiden allting tar innan och efter jobbet. Hon har sin heliga stund på morgonen när hon äter frukost i lugn och ro, sedan tar hon tunnelbanan till jobbet, läser dagens Metro och myser av att få den stunden för sig själv med tidningen. Och när hon sa det, då föll polletten ned. Allting handlar om mental inställning. Bestämmer man sig för att ha en mysig och lugn stund för sig själv när man gör allt detta, då kanske man faktiskt kan få den tiden att kännas som fri tid. Men då tror jag man behöver ha lite tidsmarginaler, för det är nog just det där med tidsbrist som gör att morgonbestyren tillexempel inte känns så lustiga. Så nu försöker jag verkligen använda detta fokus i min vardag. Varannan vecka, då jag inte går ut med vår hund på morgonen, tar jag lunchpromenaderna med honom. Denna vecka är en sådan och idag på lunchen tog jag Gibson (min hund) och en kollega en långpromenad i skogen. Vilken balsam för själen, att få bryta av arbetsdagen, ge sig ut i dagsljuset och skogen och bara koppla av och njuta av att bara promenera. För en stund kom jag på mig själv att jag faktiskt var i nuet, jag var just där, inte bara kroppsligt, utan även mentalt var jag där i nuet och njöt av det, med min kollega och min hund ute i skogen. Jag mådde så bra! 

Gibson, kallas Gibbe, är 3,5 år gammal och är av rasen Shetland Sheepdog, även kallad Sheltie.

Jag har projektlett mina första informationsfilmer

För två veckor sedan avslutade vi ett jättekul projekt på jobbet som jag var projektledare för. Vi gjorde två informationsfilmer för Stångåstadens nya hemsida. Uppdraget var att porträttera två medarbetare och låta dem ge sin bild av hur det är att vara anställd på Stångåstaden. De blev mycket lyckade och vi lyckades överträffa kundens förväntningar. Sånt är kul och fyller på ens energidepåer :) Min roll i projektet var projektledare och reporter, fotograf var David Einar och redigerare Ulf Textorius. David och Uffe är två grymma killar som gör riktigt bra saker och är superroliga att jobba med. De jobbar för sitt egna bolag Einar&Textorius, som ligger under Linkin Media.

Se filmerna genom att klicka här för Eva, som är affärscontroller och här för Victor som är kundansvarig på Stångåstaden.

Blir man piggare av att träna???

Det har jag hört, och så tror jag att det är... egentligen... Dock brukar jag förtränga det perioder när jag är trött. Som förra veckan, vad dålig jag var. Som jag skrivit tidigare var jag på spa förra helgen och genomgick en utrensande kur, därefter började jag följande måndag med en Detox-kur som ska rena min kropp innifrån, på alla slaggprodukter och överblivna metaller. I samband med det började min kompis att följa mig och min resa till lägre vikt och fastare kropp på sin blogg. Jag var sjukt taggad söndag och måndag och bestämde mig för att nu gäller det, nu ska jag börja träna minst 2-3 gånger per vecka. Men så blev det tisdag, jag var sååååååååå trött och hade huvudvärk, vilket resulterade i 17 timmars sömn. Så kan det va... tröttheten satt i kombinerat med att jag hade mycket att göra på jobbet. Vad fick då stryka på foten? Jo, träningen såklart. Är det någon som känner igen sig?



Jag tränar på Nautilus och har med hjälp av en instruktör där lagt upp mitt personliga träningsprogram. I samband med att vi la upp det, gjorde jag olika tester för att se hur jag låg till konditionsmässigt, styrkemässigt och dessutom mättes min fettprocent. Så bestämde vi att jag skulle följa detta program 2-3 gånger per vecka och dessutom promenera varje dag (vilket jag ändå alltid gör, eftersom jag och min sambo har hund). Men så blev det inte, inte ännu i alla fall. Men idag kan vara starten på mitt nya hälsosamma liv. Den dagen har passerat många gånger för mig, men förr eller senare ska jag väl ändå lyckas hålla i det :)

Varför är man så kluven?

Vet inte om fler känner som jag, men det finns så mycket roligt i livet att välja på, så allt detta positiva blir till en stress. Jag är en person med många bollar i luften, vilket jag måste ha för att jag ska må bra. Annars blir jag understimulerad. En terapeut jag gick till ett tag sa till mig: "Linda, du måste slappna av och låta livet gå. Med din drivkraft kommer du komma långt utan att du jagar på". Det var ju snällt sagt, men svårt att ta till sig, när man bara har ett sikte inställt och det är framåt. Dock jobbar jag hela tiden med mig själv och försöker påminna mig om att glädjen faktiskt finns närmre än man kan ana, nämligen i nuet. Precis här och nu. De stunder jag verkligen lyckas stanna här och nu, då mår jag så himla bra.

Just nu har jag funderingar inför framtiden. Vad ska jag göra? Helst skulle jag vilja vara en kombinatör. Har en kollega som idag läste till sig detta nya ord som allt fler eftersträvar att vara. Det innebär att man både driver sitt eget och jobbar som anställd. Tänk vad bra med en anställning som står för tryggheten att man kan betala sin hyra och den egna verksamheten som står för självförverkligande och förhoppningsvis en bra summa pengar. Vad roligt det skulle vara. En drömkombination för mig skulle vara följande: anställd 50% som projektledare på reklambyrå/produktionsbolag, alternativt en tv-kanal och övrig tid kombinera att frilansa som bildproducent/bildmixer (saknar gamla tider), utbilda mig till coach och få jobba med människors drivkrafter de inte vet att de har och dessutom skriva programidéer till tv och eventuellt även få agera reporter i en av dessa. Har alltid drömt om att göra en programserie av personporträtt, har några idéer som ligger och gror. Behöver jag säga att jag gillar att få nya intryck och träffa mycket människor. Vilka stimulerande arbetsdagar jag skulle ha. Visserligen stortrivs jag där jag jobbar idag, så jag har ingen brådska att uppnå mina just beskrivna drömmar. Men visst vore det roligt att testa detta livet, om jag bara vågar...

Kampen om kunden

Idag har jag varit på seminarie som MARÖ, Marknadsföreningen i Östergötland anordnat. Föredragshållaren för dagen var Ulf Sjödin, omvärldsstrateg och chef för Postens omvärldsanalys. Han höll en underhållande föreläsning som ledde till många skratt och igenkännande nickningar från åhörarna. Ämnet var "kampen om kunden". Mycket hade jag hört förut, men det är alltid nyttigt att få det man tänker bekräftat och även höra samma saker på nytt, så det fastnar. Vad är det man brukar säga, repetitionen är kunskapens moder. 

Köpbeteendet har ändrats genom åren, människors inställning till livet har också ändrats. Idag vill människor ha allting på sina egna villkor. Man vill handla när det passar en själv, man vill ha mer fritid och man vill bestämma själv hur och vart man ska jobba. Många socialiserar sig på nätet, spenderar mer tid framför datorn per vecka än vad de lägger på att träffa sina vänner fysiskt. Dessutom är många väldigt informationströtta. Detta ställer högre

 krav på oss som jobbar med reklam och marknadsföring, att verkligen göra ordentlig research om målgruppen innan man kommunicerar. Ulf Sjödin nämnde något jag hört innan, att idag är det mycket svårare att nå in än ut. Jag tror att kommunikationsbranschen redan nu och inför framtiden måste jobba på att hitta kommunikation som riktas till målgruppen så rätt att den som möter informationen/kommunikationen ska bli glad och känna sig utvald. Det gäller att möta rätt konsument, på rätt sätt, på rätt plats. Företagen måste lära känna sin målgrupp så pass väl att de har stenkoll på vart de kan möta denna och dessutom veta vilket språk de skall använda till den.

Bilder från genomförandet av kundeventet

Att våga

Är titeln på en dikt överste Ulf Henriksson delade med sig av på en föreläsning han höll om ledarskap, på Passagen i Linköping. Den berörde mig och har hamnat på min anslagstavla på jobbet.

Den lyder så här:

"Att skratta är att riskera framstå som en dåre, Att gråta är att riskera verka sentimental, Att bry sig om sin nästa är att riskera bli inblandad, Att tala om sina idéer, sina drömmar inför andra är att riskera förlora dom.

Att älska är att riskera bli älskad tillbaks, Att leva är att riskera att dö, Att tro är att riskera ha fel.

Men risker måste tas, för den största faran i livet är att inte riskera någonting. De människor som inte riskerar någonting, dom gör ingenting, dom har ingenting. De må undvika lidande och sorger, men dom kan inte lära, känna, förändras, växa, älska eller leva.

De är låsta i sina uppfattningar. Dom är slavar, dom har gett upp sin frihet. Endast en människa som tar risker är fri."

 

Bilder från vårt kundevent den 19 november

Markus Reklambyrå och Linkin Media arrangerade i samarbete med Springtime ochGigantprint ett kundevent i form av seminarie, mingel, mat och musik. Seminariet behandlade som jag skrivit innan "Sociala medier i praktiken". Dessutom hade vi glädjen att presentera La fleur fatale, ett Linköpingsband som håller på att slå igenom i Tyskland och USA. För några veckor sedan spelade de även i Nyhetsmorgon på tv4.

Förberedelser

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

Det är titeln på en bok jag plöjt igenom i helgen, författare är Nisse Simonsson kirurg och författare. Boken har en intressant titel tycker jag. Det ligger mycket tänkvärt i den frågeställningen. Under min studietid stötte jag på Maslows behovstrappa, denna teori dök även upp i denna bok. Maslows behovstrappa är den teori som satt mest avtryck hos mig av alla teorier jag någonsin stött på. Den är intressant, därför att den sätter ord på hur många av oss människor fungerar. När jag utläser denna teori är min tolkning följande: Vi mår så dåligt därför att vi har det så bra. Ska man tro denna behovstrappa ökar målen i livet i takt med att stegen av behoven är uppfyllda. Det innebär att om du har tak över huvudet, är mätt i magen, har möjlighet att uträtta dina behov, känner trygghet, gemenskap och känner tillgivenhet, först då är du i behov av att få uppskattning. Får du dessutom uppskattning då har du nått det översta trappsteget i Maslows behovstrappa, vilket handlar om självförverkligande. Själv ligger jag ständigt och pendlar mellan de två översta stegen.

30 år och vill fortfarande göra mamma och pappa stolta

Igår fick jag mail från min mamma. Hon hade varit inne på bloggen och läst inlägget om kundeventet och skrev till mig "Grattis, vad stolt jag blir när jag ser vad du åstadkommit. Din energi känns ända hit." Dessa ord värmde min själ. Tänk att man fortfarande 30 år gammal söker sina föräldrars bekräftelse. I och för sig är jag en person som generellt behöver mycket bekräftelse, det ligger nog lite i min drivkraft. Jag tror att de flesta personer med stark drivkraft har stort bekräftelsebehov, det är nog delvis jakten på bekräftelse som driver en framåt. Jag vet dock att jag behöver bli bättre på att bekräfta mig själv och inte alltid söka det utifrån. Jag fick ett tips en gång från en rekryterare när jag var på en anställningsintervju. Han hade liksom jag "lidit" av stort bekräftelsebehov. Så fort han hade gjort något bra, ringde han minst tre personer och berättade om hans bedrifter. Men när han blev varse sitt bekräftelsebehov tvingade han sig själv att inte berätta för någon, utan istället berömma sig själv. Istället för att ringa bästa polaren, gick han kanske på café och tog en kaffe, stannade till på en bar och satte sig i lugn och ro och tog ett glas vin och bekräftade sig själv. Jag tog till mig det han sa och försöker nu tänka på det, även fast jag inte alltid lever upp till det, men försöka är en bit på vägen.

Härligt att komma ner i varv!

Jag har haft en häktisk vecka bakom mig, varit krasslig och känt mig allmänt trött. Har sovit mycket den här veckan, men var ändå sååå trött i eftermiddags. Och ikväll väntade vi besök, goda vänner boendes i Älmhult är här och hälsar på.

Gick hem och sov på eftermiddagen, sambon var snäll och gick de ärenden vi hade kvar att göra på stan innan gästerna kom. När han ringde och väckte mig kändes det nästan som en omöjlighet

att en timme senare vara en pigg och trevlig

värdinna... men så kom dem, och vad underbart det är med fantastiska vänner! Blev pigg av bara deras närvaro. Och lite god mat, vin och bra musik gjorde susen. Huvudvärken är borta, alla måsten har jag lagt åt sidan och inombords känner jag bara glädje och harmoni. Det är så värdefullt med ett rikt socialt liv och att faktiskt ha ett härligt privatliv så man får andhämtning och ny energi, ladda batterierna. Så på måndag är jag redo för en ny utmanande vecka på världens bästa arbetsplats. Jag tycker verkligen om mitt jobb! :)

Lyckat kundevent

I går genomförde jag mitt första stora event som ansvarig. Det kändes så bra, alla verkade trivas och vara nöjda. Självklart blev inte resultatet exakt som vi hade planerat, det är alltid något som strular. Men det var ingenting gästerna märkte, vilket är det viktigaste. Det allra häftigaste med att jobba med exempelvis event är att resultatet inte blir bättre än den felande länken. Det är ett oerhört teamwork, från start till slut. Anledningen till att det blev så lyckat igår, var mina fantastiska kollegor och samarbetspartners som gjorde ett strålande jobb. För ljuset stod David Kallentoft, Sundforce, tryck av vepor, matta och bordsprint stod tryckeriet Gigantprint och Åke Gustavsson, montering av vepor och dyligt samt avsvarig för rigg var Mats Ragnar, från företaget Montera. Och sist men inte minst kvällens fantastiska konfrencier, Claes Lauritsen från Brand Event och de två huvudpersonerna som ledde seminariet Anders Lundkvist och Johan Hedberg, båda från Springtime. Seminariet som inledde eventet handlade om Sociala medier i praktiken. Dessutom gjorde lokalen och dess personal sitt. Vi hade vårt kundevent högst upp i Linköpings nya höghus "Tornet". För lokalen stod SKY hotelapartments. De driver konferensverksamhet och har förutom Linköpings finaste utsikt, dessutom Linköpings absolut modernaste och fräschaste företagslägenheter. Bilder från eventet kommer att koma in senare under dagen.

Jag jobbar som projektledare på en av fjärde storstadsregionens främsta reklambyråer. Ett helt fantastiskt roligt jobb. Härliga kollegor och oerhört stimulerande arbetsuppgifter. Min resa som anställd inom reklambranschen började för ett år och tre månader sedan. Jag började som projektledarassistent, men visade snabbt framfötterna och fick nytt visitkort efter ca sex månader, då med titeln projektledare. Jag är på ett företag som satsar, vilket är kul och stimulerande. Hos oss är det viktigt att alla jobbar under totalt eget ansvar och har eget självdriv, trivs man inte att jobba så, då tror inte jag att man skulle gilla att jobba hos oss. Här har vi stor möjlighet att påverka, jag har också möjlighet att forma min roll. Det finner jag väldigt stimulerande och utvecklande. Jag känner att mitt företag tror på mig och de ger mig utrymme och stöd i det jag gör. De skulle bara veta hur bra de lyckas att utnyttja all min kraft. Ju friare jag får jobba, desto mer presterar jag och desto mer energi får jag och kan dela med mig av till mina kollegor.

Sedan jag började mitt jobb på denna byrå har jag lärt mig ännu mer om mig själv än vad jag kände till tidigare. Bland annat, visserligen efter lärdomar från den period jag varit utbränd och jobbat med mig själv, men ändå. Det är som jag nämnt innan i tidigare inlägg hur viktigt det är för mig att få total återhämtningstid. Nu vet jag att det är något jag verkligen behöver, därför kommer jag kunna ta med mig det och förklara även hos min nästa arbetsgivare att detta är ett behov jag har. Det handlar om att ge och ta. Detta är vad min arbetsgivare får ge mig, för att jag ger dem det driv och energi jag har. Att de ger det till mig, innebär för dem att jag kommer kunna fortsätta vara så driven som jag är samt fortsätta sprida energi omkring mig.

Idag har jag tagit sovmorgon efter eventet, det blev en rejäl urladdning igår. Från kl. 12 och tolv timar framåt var det fullt fokus på förberedelser och genomförande. Känner mig faktiskt lite bakfull idag, fast jag inte drack något... Men snart är batterierna laddade igen och efter lunch är jag tillbaka på jobbet med nya krafter.

Jag trodde man skulle bli pigg av att rena kroppen

Nu är jag inne på min tredje dag av min reningskur och det enda som hänt sedan jag började är att jag blivit såååååååå trött. Jag är trött, har haft huvudvärk i över ett dygn och kroppen känns matt och tung som bly. Igår eftermiddag hade jag nästan svårt att hålla mig vaken på jobbet, allt gick så långsamt och jag längtade bara hem till min säng. Väl hemma hann jag inte mer än att äta så somnade jag. I natt blev det nästan 17 timmars sömn. Jag somnade kl. 19 tisdag kväll och gick upp strax före lunch idag onsdag. I morgon har vi ett kundevent på jobbet med 120 gäster som jag är ansvarig för. Typiskt att man ska känna sig risig en vecka som denna, när jag verkligen inte kan vara sjuk. Har gjort mitt bästa för att ta hand om mig ändå. Därför var jag inte inne på jobbet förrän strax efter lunch idag och i morgon gör jag likadant. För mig är det nödvändigt att hitta sådana här kompromisslösningar när jag känner mig så här risig. Min kropp orkar inte genomgående högt tempo om den inte är helt hundra.

Jag fick mig en viktig lärdom för drygt fyra år sedan, när jag som 25-åring i princip gick in i den berömda väggen. Så här i efterhand är jag glad att det hände när jag var så pass ung. I och med att jag är en otroligt driven person är jag övertygad om att det hade hänt mig förr eller senare. Men nu har jag fått min läxa, lärt känna min kropp och blivit uppmärksam på när kroppen visar tecken på utmattning. Då finns det bara en sak att göra, lyssna till den. Det finns nämligen inget som är så viktigt som att kroppen och själen mår bra. För mår man inte bra, då spelar ingenting annat så stor roll. Jag minns när jag skulle fylla 25 och det enda jag önskade mig i födelsedagspresent av mina föräldrar var pengar för att gå till en terapeut. Det fick jag också och det var den bästa present jag då kunde få. Det var då min resa till en gladare, tryggare och stabilare människa började. Idag har jag några månader kvar till 30, och mår toppen. Alla tunga ryggsäckar är borta, jag har stor respekt för mig själv och jag tycker idag väldigt mycket om mig själv. Det känns underbart!

Reningskuren påbörjad

Igår fortsatte jag min utrensning av kroppen, genom att inleda en detoxkur. Det är en blandning av örter i flytande form som man under tre veckors tid skall ta 12 ml av varje dag och blanda ut med en och en halv liter vatten. Meningen med kuren är att kroppens insida skall rensas på metaller och andra gifter som kan finnas i kroppen. Det står på förpackningen att vissa kommer inte märka så stor skillnad, andra kommer göra det. Det beror helt enkelt på huruvida man har en massa gifter i kroppen. Så nu återstår att se ifall det kommer göra underverk för mig.

Sankt Jörgen Spa och Resort

I vardagen är det så lätt att hamna i ett ekorrhjul som bara rullar snabbare och snabbare. Om man inte kliver av det med jämna mellanrum finns risken att man faller. Kroppen klarar mycket, men den behöver fylla på sina energidepåer med jämna mellanrum. En massör jag gått till några gånger poängterade för mig att en person som tuffar på i ett makligt tempo kan klara det länge utan extra pauser. Men om man är som jag, som oftast bara har en av- och en påknapp är, vilken på arbetstid och för den delen även på ledig tid allt som oftast är på, väldigt på. Då måste man lära sig att hitta eller rent av avsetta tid för ren återhämtning, total egentid utan krav och måsten. Jag har bestämt mig för att försöka plocka ut den tiden för att fylla på min energi genom att vara ledig en fredag i månaden. Jag har lärt mig att det är viktigt att stanna upp och tanka och för en stund släppa allt. Förra fredagen var den första jag plockade ut, detta tror jag kan vara en bra start i min resa att försöka finna balans i mitt liv. Visserligen lyckades jag inte helt då för en dryg vecka sedan. Måste erkänna att jag faktiskt var inne och jobbade i drygt en timme och sedan sprang jag på stan och letade födelsedagspresenter till en god väns 25-årsfest. Men det är i alla fall en början, till nästa gång ska jag försöka planera in en helt obokad dag, då jag kan umgås med mig själv och bara vara ego.

Dit jag egentligen hade tänkt att komma fram till med denna inledning var att berätta om min underbara helg. Jag har haft tjejhelg i Göteborg med tre av mina allra bästa vänner. Vi umgås en hel helg varannan månad, detta är kvalitetstid för mig och något som får mig att må bra. Denna helg avslutade vi med en underbar spa-vistelse. Spaet vi besökte heter Sankt Jörgen Spa Resort.

Entrén till Sankt Jörgen Spa Resort

Här behandlar man sig själv. Det finns möjlighet att välja mellan tre olika paket: ett lugnande, ett utrensande och ett uppiggande. Vi valde det utrensande och fick en liten svart låda fylld med produkter som verkade därefter. Det var fotsalt, bodyscrub, två olika ansiktsmasker, shampo, balsam, duschkräm, olja för kroppen och frottédukar att skrubba oss med. Vi bastade, badade i iskallt vatten och simmade i en uppvärmd utomhuspool. Avslutningsvis intog vi varsin vilstol intill en brasa med en mugg utrensande te värmande i handen. Detta är för mig startskottet på en sundare livsstil med bättre mat och mer träning än tidigare. I morgon börjar jag en detoxkur för att rensa kroppen ytterligare.

Marie, Anne och Karin relaxar med te och tidningsläsning

Avslappnad är jag efter 3 timmars spabehandling

Första inlägget

Äntligen kommer jag igång att blogga! Har tänkt tanken länge. Är på tjejhelg med mina underbara barndomskompisar. Karin, en av tjejerna är en flitig bloggare och håller nu en snabbkurs med mig. På den här sidan kommer jag dela med mig av mina tankar kring balans och utveckling i livet. Två av de viktigaste sakerna i livet som får mig att må bra!

Karin och Anne

Jag och Marie