Umgås mycket med nära och kära

Avseende detta börjar året mycket bra! Ikväll firar vi in det nya året med nära vänner i Älmhult. Vi är ett gäng, min sambos studiekompisar med respektive, som ofta umgås och firar högtider tillsammans. Alltifrån valborg till nyår och midsommar. Det är ett superhärligt gäng och jag är så glad att vi har varandra. Det är verkligen underbart att ha ett bra gäng att umgås med. Det bästa av allt är att alla trivs så bra ihop, både grabbarna och vi tjejer. Alla är lättsamma och ingenting är jobbigt för någon. Det är goda förutsättningar för att fortsätta hålla samma goda kontakt, då vi bor utspritt över landet. Vi som ses ikväll bor i Älmhult, Linköping, Uppsala och Örebro.

Julen har också varit mycket bra, i år firade min och sambons familj tillsammans allihopa. Det var verkligen mysigt! Att ha alla på ett och samma ställe, hoppas det kan ske fler gånger. Julen firades i Stockholm och till påsken är min familj bjuden ner till Skåne. Alla är positiva till detta, förutom min pappa, han är en mycket traditionsfast människa som gärna har saker och ting som det alltid har varit. Men vem vet, om han får lite tid på sig att smälta detta kanske vi kan få honom med oss. Det vore mysigt! Dessutom ska min ena bror eventuellt ställa ut på konstrundan som årligen går av stapeln på Österlen runt påsk. Jag ska försöka bearbeta min far och hoppas på att han kan ge detta en chans, i vart fall ett år.

Sedan planerar jag och sambon att flytta till Stockholm under året och då ser jag verkligen fram emot spontana träffar med vänner. Alltifrån ett glas vin efter jobbet till brunch och promenad en söndag. Middagar är också mysigt, både på tu man hand med sambon och tillsammans med vänner.

Och sist, men inte minst, något som jag verkligen hoppas ska bli av 2010. Det är en tjejweekend med mina kära barndomsvänner Anne, Marie och Karin. Vi har länge sagt att vi ska åka på en resa tillsammans. Har aldrig gjort det tidigare, vilket är lite konstigt, med tanke på att vi varit vänner i 19 år. Men i år smäller det. Kanske att vi rent av bokar en resa på nästa träff. Varannan månad ses vi hemma hos någon av oss och umgås en hel helg. Det är mysigt och något vi aldrig får sluta med!

Finna balans mellan jobb och fritid

Hur lyckas man med det? Senaste året har jag lagt lite tankar på detta och för min del tror jag det handlar om att prioritera min fritid. Dessutom tror jag man behöver finna fri tid även under arbetsdagen. På mitt jobb funkar det bra, då jag själv kan styra över hur jag fördelar min arbetstid. Det innebär att jag en solig dag kan ta en riktigt lång lunch och gå ut och mysa i det fina vädret tillsammans med vår lilla hund. Denna tid kan jag sedan ta igen, antingen samma kväll eller en annan dag, det beror på hur behovet ser ut på jobbet. För min del får gärna jobb och fritid flyta ihop under veckorna, till bådas fördel. Men helgerna har jag fridlyst från jobb så gott det går. Jag jobbar hellre oerhört intensivt under veckorna för jag vet att jag sedan behöver helgerna för att koppla bort allt vad jobb heter bara för att ladda batterierna. Dessutom skall jag under det kommande året vara noggrann att plocka ut någon ledig dag här och där, om det är intensiva jobbperioder. Allt för att inte köra slut på batterierna. Ibland kan man behöva någon dag bara för sig själv, helt utan krav och måsten.

Jag är en karriärsmänniska, och en familjemänniska. Går detta att kombinera? Jag tror faktiskt det. Sista åren har tiderna förändrats, jag tror att min generation kräver att detta skall vara möjligt. Då allt fler kvinnor är välutbildade och vill göra karriär måste företagen acceptera att de anställda har familjer och måste få tid att umgås med dem. Företag som inte accepterar detta eller har förståelse för att vissa föräldrar behöver jobba deltid, tror jag kan gå miste om kompetenta medarbetare. Jag kan nog sammanfatta med att för mig är detta en självklarhet, i min värld finns inget antingen eller, utan endast både och. Det är sådan jag är.

Mina personliga mål 2010

Jag tror att det är lika viktigt att ha personliga mål som det är för ett företag att ha det. Därför har jag funderat lite på vad som ska vara mina mål att uppfylla under kommande år. Nedanstående nio punkter har jag identifierat.

- Finna balans mellan jobb och fritid
- Umgås mycket med nära och kära
- Resa mycket
- Ta tag i mitt sparande
- Äta bra, träna och koppla av
- Utökat ansvar på jobbet
- Positiv löneutveckling
- Nätverka
- Fortbilda mig via kurser och seminarier

Dessa mål är dock lite omätbara därför ska jag bryta ned dessa i checklistor som jag under året ska kunna pricka av. Men detta återkommer jag till en annan dag.

Nyårslöften

Med tre dagar kvar till det nya året laddar jag för att till nästa år hålla mitt nyårslöfte. För att öka chanserna till att jag ska lyckas hålla det, nöjer jag mig med ett nyårslöfte inför 2010. Jag ska börja sköta om min kropp. Största utmaningen är att börja träna. Jag har sagt det så många gånger förr, men nu måste jag ta tag i detta. Dessutom ska jag se till att börja äta bättre mat och mindre godis. Jag läste någonstans att man borde avstå socker helt i ca tre veckor för att vänja sig av med sitt sötbegär. Precis som folk som slutar röka, som unnar sig lite extra ciggaretter dagarna innan de slutar, unnar jag mig lite extra godis så här innan mitt startskott går. Tvingade ut min sambo i den skånska halkan för att åka ut och köpa lite godis till kvällen. Det var som vanligt gott de första godisbitarna, men sen åt jag bara för att äta. Erkänner att de sista bitarna gav mer dåligt samvete än njutning.

Hela min kropp känns trött och däst. Ser fram emot den känslan som jag vet kommer att infinna sig när träningen tagit fart, godsakerna valts bort till förmån för frukt och grönsaker och pizzan och hamburgarna bytts ut mot en mer näringsrik kost. Vet ju att den känslan är fantastisk, måste lyckas påminna mig om detta så inspirationen lyckas infinna sig.

Jag har lättare att äta bra när jag väl kommit igång med träningen, det ena leder för mig till det andra. Jag har flera mål med min träning och förändrade kostvanor: för det första vill jag bli piggare och för det andra fastare och också lite slankare i kroppen. Magen börjar bli lite degig och denna deg ska absolut bort till sommaren. Jag har sagt detta många gånger innan, men i juni ska jag vara redo för beach 2010.

Julklappshazard på jobbet :)

Ikväll var det dags för årets julklappshazard på jobbet. Alltid lika roligt, alla sitter och stressar på tärningshållaren för att hinna slå till sig några fler paket (om man är missnöjd med sin skörd) eller också får tiden gärna rinna ut (om man redan sitter på sina favoriter). Jag är mycket nöjd med min skörd i år. Gick in med två paket och kammade hem fyra: en bok, en dvd-film, två fina disktrasor från designtorget och en påse godis.

Nu är alla julklappar klara!

I år är vi redan färdiga med alla julklappar, tjiho! Har till och med slagit in allihopa och trot eller ej i år blir det ett rim till var och en. Julstämningen har verkligen börjat infinna sig, ute är det flera decimeter snö och kyligt som aldrig förr. I morse när jag åkte till bageriet och köpte frukostbröd, visade termometern i bilden -16 grader. Vår stackars vove har svårt att vara ute någon längre tid, ungefär varannan meter stannar han och lyfter på tassarna för att vi ska ta bort snö som fastnat och värma dem. I morgon ska vi laga mat inför julbordet, jansson och köttbullar är vårt bidrag. Sen så blir det lite bak också, mandelkakor och något godis.

Den här perioden runt jul är ingen bra period att vara nyttig. Det känns lite som högtiden av mat och godis. Det man stoppar i sig är liksom en del av julstämningen. Det får bli nya tag, återigen, efter nyår! Ytterligare ett nyårslöfte att bryta, eller ska 2010 bli det året jag faktiskt lyckades. Jag hoppas på det! Ska göra mitt bästa inför beach 2010. Vet att de första veckorna är de jobbigaste när man ska ändra vanor i sitt liv och försöka lägga om kosten och börja träna ordentligt. Men skam den som ger sig! ;)

Så här blir alla svenskar miljonärer...

... är titeln på en nyutkommen pocket jag köpt. Så snart börjar jag bygga min första miljon. Utifrån innehållsförteckningen kan jag tyda att jag genom denna bok kommer lära mig grunderna för placering av pengar i form av aktier och fonder, den kommer ge mig tips hur jag ska tänka när det gäller min pension och uppmanar till att man varje månad skall spara 10% av sin inkomst. Det stod något klokt i boken, att oavsett hur mycket man tjänar kommer man vara bra på att spendera, så det är lika bra att börja spara redan idag.

Jag har länge velat ta tag i mitt sparande, men känner mig osäker på hur jag ska tänka kring placeringar och så vidare. Därför ska jag se till med denna bok i min hand att jag nu inför 2010 tar tag i detta. Det får bli mitt nyårslöfte. Men kanske att jag får vänta med sparandet tills mars, då vi har en spännande resa framför oss till USA dessförinnan. Men lagom till min 30-årsdag, i början av mars, då ska jag bli vuxen och börja spara inför framtiden :)

Julbak och snö

Som vi de senaste åren haft dagen före lucia så har vi även i år vänner hemma och bakar julgodis. Julstämningen börjar verkligen infinna sig, snön faller utanför fönstret och den första snön som lagt sig som ett vitt täcke har kommit, just nu ikväll. Från högtalarna strålar julmusik och på jäsning står lussebullarna. Dessutom har vi gjort fudge, fikonbollar och mozartkulor. Nu är det bara 12 dagar kvar till jul, ska bli mysigt med långledigt ihop med alla nära och kära.

Nu är det fredagsmys...

... en strof från en mycket lyckad reklam, tycker jag. Den gör det reklam måste handla om för att nå in, den väcker känslor och skapar stämning. De senaste månaderna har det nog inte passerat en enda fredag utan att jag antingen tänkt strofen i huvudet, eller nynnat på låten.

Fredag kväll innebär två dagars återhämtningstid i sikte. Sovmorgnar, tid för att ta hand om allt man inte hunnit med under veckan, långa sköna promenader och socialt umgänge. Så här på vintern blir det dåligt med sociala aktiviteter under veckorna, både jag och sambon är så trötta, vi har gått i ide och återkommer till våren när solen börjar visa sig igen ;)


Snart avgörs idolfinalen, vem ska vinna i år? Erik har grym röst är bra på scen men verkar rätt så ointressant som person, Calle däremot han är både bra på att sjunga, har blivit bra på scenen och jag tror att han är mer intressant människa. Det är lite mer mystik runt hans person, tycker jag i alla fall. Så nu är det bara luta sig tillbaka, mysa med tända ljus framför tv:n, dra upp benen och filten till hakan, för att ge min kära lilla hund plats nere i soffan och dessutom för att själv hålla värmen denna kalla decemberdag.

Jag mötte Lassie

Eller under vilken rubrik det nu brukar ligga i Aftonbladet. I går var jag som jag skrev på mitt första julbord. Det var på borgen i Norrköping och till middagen var det julshow med Jan Johansen i spetsen. Det var mycket trevligt, men kanske lite lite julstämning för att vara en julshow. Mest gamla schlagers och rocklåtar, men underhållande var det.

Årets första julbord

I kväll skall jag förtära årets första julbord, har sett fram emot det i flera dagar, till skillnad mot många andra i min omgivning tycker jag att det är gott med julmat :) Är bjuden av en leverantör och ska till Borgen i Norrköping, där jag dessutom skall få uppleva en julshow med Jan Johansen i spetsen. Har inga direkta förväntningar på showen så det blir nog riktigt kul. Trevligt att mingla lite bland branschkollegor också.

Förhoppningsvis leder kvällen till lite ökad julkänsla, det är verkligen svårt att fatta att vi redan är i mitten av december, nästan i vart fall. Men med julbord i kväll och julbak till helgen så ska väl den rätta känslan infinna sig.

Julklappar, julklappar och åter julklappar

Är så nöjd! I år är vi inte ute i sista minuten. I år har vi lyckats sprida ut inköpen så vi slipper springa två dagar före julafton och hitta allas paket på en gång. Av 13 personers julklappar, är nu sju av dessa helt klara. Två stycken är halvklara, och fyra stycken har vi endast börjat fundera på. Men vi har våra idéer så innan nästa vecka är slut är planen att allt skall vara inköpt. Det ni, färdiga med alla julklappar hela fyra dagar före julafton! Det känns kanon! Än så länge är vi riktigt nöjda med våra inköp, tror att vi lyckats pricka in bra klappar till våra kära :)

Eftersom vi är ute i så god tid i år, har vi bra med tid på oss för allt de andra mysiga. Som att julbaka och laga mat till julbordet. Till lucia har vi som tradition att vi med några riktigt nära vänner träffas och bakar tillsammans. På högsta volym spelas julmusik och utspridda över kök och vardagsrum rörs det ihop både det ena och det andra, alltifrån lussebullar och pepparkakor till fudge, knäck och wienernougat. Så även i år, kanske att det blir annat som bakas, men träffas kommer vi göra och producera godsaker med. Så nu börjar en period med många kalorier in och färre ut. Inte bra för mig som precis påbörjat min viktresa nedåt. Men men, inför julen hör det till, att lägga på sig lite. Får ta nya tag i januari och satsa rejält på löpningen, då jag i ett svagt ögonblick lovade en kompis att jag tillsammans med henne ska springa tjejmilen till hösten. Men mål är bra och har jag lovat så har jag :)

Trött men lycklig

Det är vinter, om man nu kan kalla det så när vi inte har någon snö. Ingen snö innebär att det verkligen är svart ute, riktigt svart. Redan kvart över två börjar det skymma. Så här års är det svårt att vara pigg verkar det som. Alla jag känner är sååååå trötta. Det måste bero på mörkret och bristen av solljus. De få timmar solen väl visar sig den här årstiden, då är vi oftast inne och kroppen får inte tillgodo se sig ens detta lilla solljus. Dock försöker jag förmå mig till att ta längre promenader med vår hund de luncher solen vill visa sig. Det är skönt! Och lite uppiggande :)

De mörka morgnarna, som även de hör till årstiden, lockar till att dra täcket lite högre upp, så bara nästippen sticker fram, kura ihop sig och bara ligga kvar och mysa. Sätta igång tv:n, kanske kika på en film, småslumra, kliva upp när rastlösheten tränger sig på, gå ut med lilla älsklingsvoven, komma in, tända ljus, värma händerna på en kopp te eller varm choklad. Träffa människor man tycker om och bara hänga tillsammans. Tänk om man i alla fall hade en dag extra ledigt varje vecka denna årstid, för att bara göra ingenting. Det skulle kroppen må bra utav. Men som tur är är min vardag bra ändå: jag har världens bästa arbetsplats att gå till, stimulerande arbetsuppgifter och underbara kollegor. Men den fria tiden blir lite knapp, inte på grund av mitt jobb, utan på grund av att denna mörka årstid kräver så många timmars sömn, för att jag ska vara människa.

Det jag lärt mig är att man får prioritera om lite så här års. Bland annat kan man ställa lite lägre krav på sig själv när det gäller träning, kanske får man sänka kraven något på städningen hemma också. Även fast jag älskar att ha det rent och nystädat omkring mig, så har jag lärt mig att skriva under på talesättet "hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete". Jag och min sambo prioriterar ett rikt socialt liv framför att ha ett pedantiskt hem, tror att man får ett roligare och mer innehållsrikt liv om man kan acceptera detta.

Idag skippar jag träningen, men jag ska gå hem och städa. Trots våra prioriteringar går det inte att komma ifrån den härliga tillfredsställelsen jag känner efter ett genomfört träningspass eller en avklarad storstädning, det är en härlig känsla!

Bli ett med nuet...

... är titeln på en bok jag sprang på i en bokhandel i centrala Örebro vintern 2005. Bli ett med nuet hade det jag sökte, den beskrev så tydligt det jag upplevde där och då för snart fem år sedan. Jag oroade mig mycket för min familj, att något skulle hända dem jag brydde mig allra mest om. En oro jag bar på helt i onödan. Den här boken gav mig insikten om vilket välbefinnande man kan känna av att istället leva här och nu.

Att leva i nuet är något jag fortfarande får påminna mig själv om då och då. Det är inget som för mig sker automatiskt utan något jag försöker jobba in som en naturlig del av mig och mitt liv. Eftersom jag är en otroligt driven person har jag ofta fokus framåt och mot nästa mål. Utveckling är ett stimulerande ord för mig och något jag drivs av. Jag vill alltid bli bättre på det jag gör och lära mig mer. Men lyckas man leva här och nu, då behöver man inte oroa sig eller bekymra sig om vad som kanske händer i morgon, eller nästa dag, eller dagen därefter. Jag rekommenderar varmt nämnda bok till alla som delar min ambition, att bli bättre på att njuta och uppleva det som händer runt omkring dig fullt ut.

Det gäller att hitta en balans, som i allt annat. Självklart vill inte jag lägga band på min drivkraft och viljan att sikta framåt, men man behöver ändå stanna upp ibland och njuta av där man är och det man har. Däremot är det aldrig bra att gå och oroa sig för något som kanske händer. Då blir det ju dubbelt illa om något händer, först mår du dåligt för att något kanske ska hända och sen om det väl inträffar då mår du dåligt ytterligare en gång. Eller också är det så att du första gången går och mår dåligt helt i onödan, då det du befarar kanske inte ens kommer inträffa.

Lycka

Jag är så lycklig, sa till min sambo igår att jag nog aldrig mått så bra som nu. Med det menar jag inte att jag aldrig varit lika glad som nu eller så, utan att jag känner mig rakt igenom lycklig. Jag mår bra!

För fem år sedan gick jag in i den så kallade väggen. Från den kraschen tog det mig fyra år att komma tillbaka helt och hållet. När det hände, då hade jag upplevt en hel del jobbiga saker senaste åren, inget jag tänker nämna här, men det som hände var att då för fem år sedan. Då hade allt runt mig löst sig, jag hade träffat min nuvarande sambo, var nykär i honom, hade ett jobb jag trivdes bra på, goda vänner och en härlig familj runt mig. Då föll jag, tror att min kropp orkade så länge den behövde, men när inte någon annan behövde mitt stöd, då tillät sig min kropp att lägga av. Jag blev deprimerad, trött, ingenting som jag i vanliga fall tyckte mycket om att göra kändes kul. Jag var känslig för stress och hade ångest.

Första tiden med min sambo försökte jag hålla upp en fasad, det gick bra första halvåret, ja egentligen nästan hela första året. Vi hade distansförhållande så vi sågs bara på helgerna och till en början lyckades jag hålla uppe fasaden, för när jag träffade honom, då glömde jag nästan bort att jag mådde dåligt. Jag mådde bra av att vara med honom och ha honom nära. Men framåt våren 2005 började jag må allt sämre. Jag kommer ihåg inför en helg jag skulle åka och hälsa på min älskling, det var nog på torsdagen. Jag hade kommit hem från jobbet och var bara så ledsen, jag bara grät. Ringde till min mamma som kom över till mig. Jag sa till henne att jag inte kunde åka och hälsa på min nuvarande sambo kommande helg, för jag skulle inte lyckas hålla upp fasaden längre. Då sa hon till mig, "men Linda, det är klart du ska åka, du får berätta för honom hur det ligger till, kan han inte ta det, då är han ändå inget att ha". Jag gjorde som hon sa, åkte dit och berättade. Till min hjälp för att få fram hur jag mådde och hur jag kände tog jag med mig en bok, med titeln "Så ung, så duktig". Den boken kändes som den beskrev mig, den blev ett stöd, kändes skönt att läsa att jag inte var ensam i min situation och känsla. Han fick läsa lite ur boken och vi pratade. Och som ni förstår, var han en kille som förstod och stöttade och har funnits vid min sida som världens bästa stöd under hela den resa jag har gjort. Det har nog inte alltid varit så lätt för honom, men jag är sååååå glad att han stått ut med mig och hoppas han tycker att det varit värt det! Det finns hur mycket mer som helst att skriva om min resa till den lycka och harmoni jag känner idag. Jag har lärt mig massor av det som hänt mig och det kommer jag dela med mig av framöver här i min blogg. Hoppas det kan ge stöd och inspriation till någon annan.

Julen närmar sig

Den närmar sig med stormsteg, var det inte sommar nyss? Jag minns som igår när jag i somras sov middag i trädgårdssoffan, på tunet (se bild till vänster) utanför vår stuga på landet med havet som utsikt. Jag minns som igår alla härliga promenader på grusvägarna ute på landet och känner nästan doften från alla mina härliga kakor med bär plockade i trädgården. Kan även känna smaken från den mycket goda jordgubbstårta jag bakade till brorsans sambos födelsedag, tårtan på bilden till vänster. Men det har faktiskt gått snart fem månader sedan mina minnen utspelade sig och nu har jag precis skrivit och skickat iväg årets upplaga av min önskelista. I min familj har det alltid hört till att skriva önskelista. Alla gör det, mamma, pappa, mina bröder, pappas gamla mostrar och nu har detta även drabbat min sambo. Drabbat lät kanske lite negativt, byter ut det ordet till att författning av önskelista nu även inkluderar honom ;) Från början hade han lite svårt för det, det var inget han gjorde, han förstod nog inte vitsen med det. "Presenter är överskattat". Men i år har han skrivit en jättefin önskelista, blev nästan rörd när jag läste och såg att han verkligen lagt sin själ i den. Det här kommer han nog inte gilla att jag skriver, men jag kände så, det kändes som en gåva till mig att han bjuder till, eller också har han nu vant sig och tycker att det ändå känns okej att skriva ner sina önskningar eller att överhuvudtaget önska sig något.

Jag är barnsligt förtjust i julen och dess klappar, tycker lika mycket om att ge som att få. Så mysigt på julafton när alla en i taget sitter och öppnar sina klappar, pappa är tomte och resten myser och tittar på varandras presenter, samtidigt som vi smarrar på julkolor, knäck och marsipanlimpor (som egentligen inte är marsipan, utan mandelmassa, det är mycket godare tycker jag). Jag har funderat kring det här att överösa varandra med julklappar, många ser det som att man byter pengar med varandra och att det är lite onödigt. Men jag håller inte alls med, för mig handlar det om så mycket mer än att man byter pengar med varandra. Det är en process där omtanken finns med från start till slut. För mig är det så i alla fall, först sitter man hemma och filosoferar om vad man vill ge. Har personen skrivit önskelista, eller ska vi själva klura ut något bra. Oavsett kanske det ändå blir så att vi köper något som inte står på listan, men som vi tror personen kommer bli mycket glad över. Sen går man ut i affären och letar efter den där fina presenten, som man vill ge till någon man tycker om. Därefter ger man lite extra kärlek till paketet genom att man slår in det fint, vissa lackar även sina paket och skriver rim. Sedan lägger vi varsamt paketen under julgranen för att slutligen spänt sitta på julafton och utläsa ansiktsutrycken, blev hon glad, ser han nöjd ut? Är ni med mig, känner ni hur mycket härlig känsla som finns med från start till slut, det är en upplevelse att få ge bort julklappar. Sen ska vi heller inte förta känslan att få julklappar, att någon annan förhoppningsvis gått igenom samma härliga process innan för att införskaffa just din/dina julklappar. Sen behöver klapparna inte vara dyra, det kan till och med vara egenproducerade, det är kanske det finaste man kan få, någon har skapat något just åt dig.

Kärlek är underbart...

...saknar min sambo. Sitter sent på jobbet idag, är ensam sist kvar. Den sista i månaden betyder fakturering. Det tillhör inte någon av mina favoritsysslor och anledningarna är nog flera. Dels att ekonomi inte är mitt favoritämne, men kanske den största anledningen, jag har för mycket annat att göra. Det innebär att sådan administration nästan alltid får utföras kvällstid, då man kan jobba ostört, utan telefoner som ringer eller mail som trillar in. Och när man väl sitter ostört en kväll som denna är det egentligen inte så tråkigt när man väl kommit igång, det är bara en liten längre startsträcka än på vissa andra arbetsuppgifter.

I alla fall saknar jag min sambo, och tänker faktiskt på hur underbart det är att ha någon att komma hem till. I mitt fall har jag både min kära sambo och min älskade hund, som alltid blir jublande glad av att se en :) Jag har en kollega som ofta använder ett uttryck, mest på skämt, men det ligger väldigt mycket i vad han säger "jag ska gå hem nu, så länge jag har ett hem att komma hem till". Detta är så sant, tror att många förhållanden gått i kras på grund av allt för stort fokus på jobbet och prioritering av det och mindre på hemmaplan. Man får aldrig börja ta sitt förhållande för givet, den dagen man gör det, då tror jag att man är farligt ute. För att visa min sambo att jag priorieterar honom, har jag faktiskt bestämt med honom att gå tidigt från jobbet i morgon, bara för att gå på stan tillsammans och kolla julklappar. Jag älskar dig baby! Puss puss

Inspirerande sommarpratare

Johan Lindeberg, kanske något mer känd som J Lindeberg. Mannen bakom företaget med namnet just J Lindeberg. I somras var han sommarpratare i P1. Alla sommarpratare i år och några år tillbaka i tiden går att lyssna på via SR:s podradio. Dessa avsnitt har för mig blivit världens bästa tidsfördrivare. Innan jag fann att dessa gick att tillgå via min Iphone tyckte jag det var rätt så tråkigt att sitta på ett tåg eller en buss under några timmar, men nu ser jag nästan fram emot det. Idag på tåget från Stockholm lyssnade jag på ovan nämnda man. Så inspirerande! När han var 28 år hade han nått en position många skulle kämpa hårt för. Han hade lyckats bra i sin karriär, var högt uppsatt inom ett industriföretag, där han till och med hade tagit en plats i styrelsen. Arbetsklädseln var fina kostymer och för omgivningen såg det nog ut som att han påbörjat en förhoppningsvis lång framgångsrik karriär. Men i bilen en dag, när Johan var på väg till sitt arbete i Enköping, kände han att han var ute och cyklade. Han levde inte sitt liv, utan höll på att tappa bort sig själv. Han bestämde sig för att ändra kurs i livet. Under en resa till Köpenhamn för drygt 20 år sedan upptäckte han ett nytt jeansmärke, Diesel. Han kände direkt att detta var något han kunde stå för och identifiera sig med och bestämde sig för att bege sig till Italien för att träffa de som låg bakom detta jeansmärke. Efter lång övertalning lyckades han övertyga ägaren till Diesel om att han skulle få bli den första återförsäljaren i Sverige. Detta blev en framgångssaga, och Diesel blev i Sverige en stor konkurrent till Levi´s, som då var det ledande jeansmärket här. Detta blev för Johan starten för en framgångsrik karriär inom fashionindustrin. I dag driver han tillsammans med bland annat sin fru ett eget klädmärke och jobbar dessutom som konsult för andra varumärken inom fashion. Detta är bara ett axplock ur hans sommarprat. Jag kan varmt rekommendera att gå in på sr.se och lyssna på hela Johans historia.

För mig är det inspirerande med människor som bejakar och tror på sin egen kraft och vågar satsa på det som känns rätt. Detta är helt i linje på hur jag själv ser på livet. Jag är övertygad om att man får ett mycket roligare liv om man vågar ta risker. Om man inte riskerar något, då vinner man heller inte något. Dessutom får man då leva med en ständig undran, vad hade hänt om?

Att komma till Stockholm får själen att må bra!

Är uppe i den kungliga huvudstaden i helgen, min hemstad. Så underbart är det att komma hit. Känna pulsen, uppskattar faktiskt till och med att åka kommunalt, lite kul att bara sitta och titta på människor. Tog med mig vår hund upp, för att få lite sällskap, han sånt himla bra sällskap. Och väluppfostrad är han också, han sköter sig prima, idag har han både åkt fjärrtåg, tunnelbana, buss, varit med mig på stan och köpt söt liten dress till min kompis bebis. Hon fick en liten son för en månads sedan, och idag var första gången jag träffade honom, han var så söt. Förresten har inte jag och min kompis setts på säkert ett år, så det var verkligen på tiden! Det blir tyvärr så när man inte bor i samma stad. Det är flera kompisar jag saknar mycket, som jag inte träffat särskilt ofta de sista fyra och ett halvt åren, den tid jag bott borta från Stockholm. Men om ni känner er träffade av detta, så ska ni veta att jag tänker på er ofta och hoppas vi får ta igen lite tid när vi flyttar hit igen. Vänner är viktigt för mig, och precis som alla andra relationer behöver de vårdas. Usch vad dålig man är på det ibland, fy skäms. Men oftast är vi alla lika dåliga, och då är det så underbart med sådana som verkligen är ens vänner och som finns där i vått och torrt, oavsett hur ofta man ses eller hörs. Sådana vänner där man inte ger varandra dåligt samvete, utan ses och hörs när det passar och fortsätter relationen där den helt enkelt var sist man sågs. Det är underbart med sådana vänner! Ni är jätteviktiga för mig!!!

Nu är det fredagsmys...

...det absolut mysigaste på hela veckan. Då har man två härliga lediga dagar framför sig, då man kan ladda upp batterierna igen till en ny intensiv jobbvecka. Den bästa fredagen man kan ha, är som ikväll, hemma tillsammans med lilla familjen: jag, min underbara sambo och vår gosiga hund :) Vi kollar idol, äter pizza, godis och dricker coca cola, vad mer kan man önska sig? Det är mörkt och kallt ute och vi har det varmt och mysigt inne.

Väntar i kylan på sambon när han är inne och betalar pizzorna, själv glömde jag ta med pengar, vilken himla otur ;)

Gibbe väntar också, i påsen framför honom ligger läsken och väntar den också.

Min last.

Sambons last.

Och självklart Idol, från Malmös nya stolthet, Malmö arena.

8 timmar sova, 8 timmar jobba, 8 timmar fri tid...

... jag har hört att om man lever upp till detta, då mår kroppen som bäst. Jag pratade med en god vän häromdagen om detta dilemma och kom fram till att med ett heltidsjobb är detta helt omöjligt att uppnå. Det som får stryka på foten är för mig oftast den fria tiden. Jag sa till min kompis att jobbet inkräktar ju på så mycket mer tid än de där 8 timmarna, om man nu lyckas att hålla sig till dessa över huvud taget. Eftersom att före jobbet, måste du gå upp tidigt, duscha, äta frukost, för mig handlar det varannan vecka om att gå ut med vår hund och andra morgonbestyr som att borsta tänderna, sminkning etc. Utöver det tar det tid att ta sig mellan sin bostad och sitt jobb. Efter jobbet ska du hem och då försvinner det tid för hemresan. Vad återstår då, om man räknar bort 8 timmar för sömn? Har vi tur återstår det kanske 6 timmar. Men så sa min vän till mig att det handlar om inställning, hur man väljer att ställa sig till den tiden allting tar innan och efter jobbet. Hon har sin heliga stund på morgonen när hon äter frukost i lugn och ro, sedan tar hon tunnelbanan till jobbet, läser dagens Metro och myser av att få den stunden för sig själv med tidningen. Och när hon sa det, då föll polletten ned. Allting handlar om mental inställning. Bestämmer man sig för att ha en mysig och lugn stund för sig själv när man gör allt detta, då kanske man faktiskt kan få den tiden att kännas som fri tid. Men då tror jag man behöver ha lite tidsmarginaler, för det är nog just det där med tidsbrist som gör att morgonbestyren tillexempel inte känns så lustiga. Så nu försöker jag verkligen använda detta fokus i min vardag. Varannan vecka, då jag inte går ut med vår hund på morgonen, tar jag lunchpromenaderna med honom. Denna vecka är en sådan och idag på lunchen tog jag Gibson (min hund) och en kollega en långpromenad i skogen. Vilken balsam för själen, att få bryta av arbetsdagen, ge sig ut i dagsljuset och skogen och bara koppla av och njuta av att bara promenera. För en stund kom jag på mig själv att jag faktiskt var i nuet, jag var just där, inte bara kroppsligt, utan även mentalt var jag där i nuet och njöt av det, med min kollega och min hund ute i skogen. Jag mådde så bra! 

Gibson, kallas Gibbe, är 3,5 år gammal och är av rasen Shetland Sheepdog, även kallad Sheltie.

Jag har projektlett mina första informationsfilmer

För två veckor sedan avslutade vi ett jättekul projekt på jobbet som jag var projektledare för. Vi gjorde två informationsfilmer för Stångåstadens nya hemsida. Uppdraget var att porträttera två medarbetare och låta dem ge sin bild av hur det är att vara anställd på Stångåstaden. De blev mycket lyckade och vi lyckades överträffa kundens förväntningar. Sånt är kul och fyller på ens energidepåer :) Min roll i projektet var projektledare och reporter, fotograf var David Einar och redigerare Ulf Textorius. David och Uffe är två grymma killar som gör riktigt bra saker och är superroliga att jobba med. De jobbar för sitt egna bolag Einar&Textorius, som ligger under Linkin Media.

Se filmerna genom att klicka här för Eva, som är affärscontroller och här för Victor som är kundansvarig på Stångåstaden.

Blir man piggare av att träna???

Det har jag hört, och så tror jag att det är... egentligen... Dock brukar jag förtränga det perioder när jag är trött. Som förra veckan, vad dålig jag var. Som jag skrivit tidigare var jag på spa förra helgen och genomgick en utrensande kur, därefter började jag följande måndag med en Detox-kur som ska rena min kropp innifrån, på alla slaggprodukter och överblivna metaller. I samband med det började min kompis att följa mig och min resa till lägre vikt och fastare kropp på sin blogg. Jag var sjukt taggad söndag och måndag och bestämde mig för att nu gäller det, nu ska jag börja träna minst 2-3 gånger per vecka. Men så blev det tisdag, jag var sååååååååå trött och hade huvudvärk, vilket resulterade i 17 timmars sömn. Så kan det va... tröttheten satt i kombinerat med att jag hade mycket att göra på jobbet. Vad fick då stryka på foten? Jo, träningen såklart. Är det någon som känner igen sig?



Jag tränar på Nautilus och har med hjälp av en instruktör där lagt upp mitt personliga träningsprogram. I samband med att vi la upp det, gjorde jag olika tester för att se hur jag låg till konditionsmässigt, styrkemässigt och dessutom mättes min fettprocent. Så bestämde vi att jag skulle följa detta program 2-3 gånger per vecka och dessutom promenera varje dag (vilket jag ändå alltid gör, eftersom jag och min sambo har hund). Men så blev det inte, inte ännu i alla fall. Men idag kan vara starten på mitt nya hälsosamma liv. Den dagen har passerat många gånger för mig, men förr eller senare ska jag väl ändå lyckas hålla i det :)

Varför är man så kluven?

Vet inte om fler känner som jag, men det finns så mycket roligt i livet att välja på, så allt detta positiva blir till en stress. Jag är en person med många bollar i luften, vilket jag måste ha för att jag ska må bra. Annars blir jag understimulerad. En terapeut jag gick till ett tag sa till mig: "Linda, du måste slappna av och låta livet gå. Med din drivkraft kommer du komma långt utan att du jagar på". Det var ju snällt sagt, men svårt att ta till sig, när man bara har ett sikte inställt och det är framåt. Dock jobbar jag hela tiden med mig själv och försöker påminna mig om att glädjen faktiskt finns närmre än man kan ana, nämligen i nuet. Precis här och nu. De stunder jag verkligen lyckas stanna här och nu, då mår jag så himla bra.

Just nu har jag funderingar inför framtiden. Vad ska jag göra? Helst skulle jag vilja vara en kombinatör. Har en kollega som idag läste till sig detta nya ord som allt fler eftersträvar att vara. Det innebär att man både driver sitt eget och jobbar som anställd. Tänk vad bra med en anställning som står för tryggheten att man kan betala sin hyra och den egna verksamheten som står för självförverkligande och förhoppningsvis en bra summa pengar. Vad roligt det skulle vara. En drömkombination för mig skulle vara följande: anställd 50% som projektledare på reklambyrå/produktionsbolag, alternativt en tv-kanal och övrig tid kombinera att frilansa som bildproducent/bildmixer (saknar gamla tider), utbilda mig till coach och få jobba med människors drivkrafter de inte vet att de har och dessutom skriva programidéer till tv och eventuellt även få agera reporter i en av dessa. Har alltid drömt om att göra en programserie av personporträtt, har några idéer som ligger och gror. Behöver jag säga att jag gillar att få nya intryck och träffa mycket människor. Vilka stimulerande arbetsdagar jag skulle ha. Visserligen stortrivs jag där jag jobbar idag, så jag har ingen brådska att uppnå mina just beskrivna drömmar. Men visst vore det roligt att testa detta livet, om jag bara vågar...

Kampen om kunden

Idag har jag varit på seminarie som MARÖ, Marknadsföreningen i Östergötland anordnat. Föredragshållaren för dagen var Ulf Sjödin, omvärldsstrateg och chef för Postens omvärldsanalys. Han höll en underhållande föreläsning som ledde till många skratt och igenkännande nickningar från åhörarna. Ämnet var "kampen om kunden". Mycket hade jag hört förut, men det är alltid nyttigt att få det man tänker bekräftat och även höra samma saker på nytt, så det fastnar. Vad är det man brukar säga, repetitionen är kunskapens moder. 

Köpbeteendet har ändrats genom åren, människors inställning till livet har också ändrats. Idag vill människor ha allting på sina egna villkor. Man vill handla när det passar en själv, man vill ha mer fritid och man vill bestämma själv hur och vart man ska jobba. Många socialiserar sig på nätet, spenderar mer tid framför datorn per vecka än vad de lägger på att träffa sina vänner fysiskt. Dessutom är många väldigt informationströtta. Detta ställer högre

 krav på oss som jobbar med reklam och marknadsföring, att verkligen göra ordentlig research om målgruppen innan man kommunicerar. Ulf Sjödin nämnde något jag hört innan, att idag är det mycket svårare att nå in än ut. Jag tror att kommunikationsbranschen redan nu och inför framtiden måste jobba på att hitta kommunikation som riktas till målgruppen så rätt att den som möter informationen/kommunikationen ska bli glad och känna sig utvald. Det gäller att möta rätt konsument, på rätt sätt, på rätt plats. Företagen måste lära känna sin målgrupp så pass väl att de har stenkoll på vart de kan möta denna och dessutom veta vilket språk de skall använda till den.

Bilder från genomförandet av kundeventet

Att våga

Är titeln på en dikt överste Ulf Henriksson delade med sig av på en föreläsning han höll om ledarskap, på Passagen i Linköping. Den berörde mig och har hamnat på min anslagstavla på jobbet.

Den lyder så här:

"Att skratta är att riskera framstå som en dåre, Att gråta är att riskera verka sentimental, Att bry sig om sin nästa är att riskera bli inblandad, Att tala om sina idéer, sina drömmar inför andra är att riskera förlora dom.

Att älska är att riskera bli älskad tillbaks, Att leva är att riskera att dö, Att tro är att riskera ha fel.

Men risker måste tas, för den största faran i livet är att inte riskera någonting. De människor som inte riskerar någonting, dom gör ingenting, dom har ingenting. De må undvika lidande och sorger, men dom kan inte lära, känna, förändras, växa, älska eller leva.

De är låsta i sina uppfattningar. Dom är slavar, dom har gett upp sin frihet. Endast en människa som tar risker är fri."

 

Bilder från vårt kundevent den 19 november

Markus Reklambyrå och Linkin Media arrangerade i samarbete med Springtime ochGigantprint ett kundevent i form av seminarie, mingel, mat och musik. Seminariet behandlade som jag skrivit innan "Sociala medier i praktiken". Dessutom hade vi glädjen att presentera La fleur fatale, ett Linköpingsband som håller på att slå igenom i Tyskland och USA. För några veckor sedan spelade de även i Nyhetsmorgon på tv4.

Förberedelser

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

Det är titeln på en bok jag plöjt igenom i helgen, författare är Nisse Simonsson kirurg och författare. Boken har en intressant titel tycker jag. Det ligger mycket tänkvärt i den frågeställningen. Under min studietid stötte jag på Maslows behovstrappa, denna teori dök även upp i denna bok. Maslows behovstrappa är den teori som satt mest avtryck hos mig av alla teorier jag någonsin stött på. Den är intressant, därför att den sätter ord på hur många av oss människor fungerar. När jag utläser denna teori är min tolkning följande: Vi mår så dåligt därför att vi har det så bra. Ska man tro denna behovstrappa ökar målen i livet i takt med att stegen av behoven är uppfyllda. Det innebär att om du har tak över huvudet, är mätt i magen, har möjlighet att uträtta dina behov, känner trygghet, gemenskap och känner tillgivenhet, först då är du i behov av att få uppskattning. Får du dessutom uppskattning då har du nått det översta trappsteget i Maslows behovstrappa, vilket handlar om självförverkligande. Själv ligger jag ständigt och pendlar mellan de två översta stegen.

30 år och vill fortfarande göra mamma och pappa stolta

Igår fick jag mail från min mamma. Hon hade varit inne på bloggen och läst inlägget om kundeventet och skrev till mig "Grattis, vad stolt jag blir när jag ser vad du åstadkommit. Din energi känns ända hit." Dessa ord värmde min själ. Tänk att man fortfarande 30 år gammal söker sina föräldrars bekräftelse. I och för sig är jag en person som generellt behöver mycket bekräftelse, det ligger nog lite i min drivkraft. Jag tror att de flesta personer med stark drivkraft har stort bekräftelsebehov, det är nog delvis jakten på bekräftelse som driver en framåt. Jag vet dock att jag behöver bli bättre på att bekräfta mig själv och inte alltid söka det utifrån. Jag fick ett tips en gång från en rekryterare när jag var på en anställningsintervju. Han hade liksom jag "lidit" av stort bekräftelsebehov. Så fort han hade gjort något bra, ringde han minst tre personer och berättade om hans bedrifter. Men när han blev varse sitt bekräftelsebehov tvingade han sig själv att inte berätta för någon, utan istället berömma sig själv. Istället för att ringa bästa polaren, gick han kanske på café och tog en kaffe, stannade till på en bar och satte sig i lugn och ro och tog ett glas vin och bekräftade sig själv. Jag tog till mig det han sa och försöker nu tänka på det, även fast jag inte alltid lever upp till det, men försöka är en bit på vägen.

Härligt att komma ner i varv!

Jag har haft en häktisk vecka bakom mig, varit krasslig och känt mig allmänt trött. Har sovit mycket den här veckan, men var ändå sååå trött i eftermiddags. Och ikväll väntade vi besök, goda vänner boendes i Älmhult är här och hälsar på.

Gick hem och sov på eftermiddagen, sambon var snäll och gick de ärenden vi hade kvar att göra på stan innan gästerna kom. När han ringde och väckte mig kändes det nästan som en omöjlighet

att en timme senare vara en pigg och trevlig

värdinna... men så kom dem, och vad underbart det är med fantastiska vänner! Blev pigg av bara deras närvaro. Och lite god mat, vin och bra musik gjorde susen. Huvudvärken är borta, alla måsten har jag lagt åt sidan och inombords känner jag bara glädje och harmoni. Det är så värdefullt med ett rikt socialt liv och att faktiskt ha ett härligt privatliv så man får andhämtning och ny energi, ladda batterierna. Så på måndag är jag redo för en ny utmanande vecka på världens bästa arbetsplats. Jag tycker verkligen om mitt jobb! :)

Lyckat kundevent

I går genomförde jag mitt första stora event som ansvarig. Det kändes så bra, alla verkade trivas och vara nöjda. Självklart blev inte resultatet exakt som vi hade planerat, det är alltid något som strular. Men det var ingenting gästerna märkte, vilket är det viktigaste. Det allra häftigaste med att jobba med exempelvis event är att resultatet inte blir bättre än den felande länken. Det är ett oerhört teamwork, från start till slut. Anledningen till att det blev så lyckat igår, var mina fantastiska kollegor och samarbetspartners som gjorde ett strålande jobb. För ljuset stod David Kallentoft, Sundforce, tryck av vepor, matta och bordsprint stod tryckeriet Gigantprint och Åke Gustavsson, montering av vepor och dyligt samt avsvarig för rigg var Mats Ragnar, från företaget Montera. Och sist men inte minst kvällens fantastiska konfrencier, Claes Lauritsen från Brand Event och de två huvudpersonerna som ledde seminariet Anders Lundkvist och Johan Hedberg, båda från Springtime. Seminariet som inledde eventet handlade om Sociala medier i praktiken. Dessutom gjorde lokalen och dess personal sitt. Vi hade vårt kundevent högst upp i Linköpings nya höghus "Tornet". För lokalen stod SKY hotelapartments. De driver konferensverksamhet och har förutom Linköpings finaste utsikt, dessutom Linköpings absolut modernaste och fräschaste företagslägenheter. Bilder från eventet kommer att koma in senare under dagen.

Jag jobbar som projektledare på en av fjärde storstadsregionens främsta reklambyråer. Ett helt fantastiskt roligt jobb. Härliga kollegor och oerhört stimulerande arbetsuppgifter. Min resa som anställd inom reklambranschen började för ett år och tre månader sedan. Jag började som projektledarassistent, men visade snabbt framfötterna och fick nytt visitkort efter ca sex månader, då med titeln projektledare. Jag är på ett företag som satsar, vilket är kul och stimulerande. Hos oss är det viktigt att alla jobbar under totalt eget ansvar och har eget självdriv, trivs man inte att jobba så, då tror inte jag att man skulle gilla att jobba hos oss. Här har vi stor möjlighet att påverka, jag har också möjlighet att forma min roll. Det finner jag väldigt stimulerande och utvecklande. Jag känner att mitt företag tror på mig och de ger mig utrymme och stöd i det jag gör. De skulle bara veta hur bra de lyckas att utnyttja all min kraft. Ju friare jag får jobba, desto mer presterar jag och desto mer energi får jag och kan dela med mig av till mina kollegor.

Sedan jag började mitt jobb på denna byrå har jag lärt mig ännu mer om mig själv än vad jag kände till tidigare. Bland annat, visserligen efter lärdomar från den period jag varit utbränd och jobbat med mig själv, men ändå. Det är som jag nämnt innan i tidigare inlägg hur viktigt det är för mig att få total återhämtningstid. Nu vet jag att det är något jag verkligen behöver, därför kommer jag kunna ta med mig det och förklara även hos min nästa arbetsgivare att detta är ett behov jag har. Det handlar om att ge och ta. Detta är vad min arbetsgivare får ge mig, för att jag ger dem det driv och energi jag har. Att de ger det till mig, innebär för dem att jag kommer kunna fortsätta vara så driven som jag är samt fortsätta sprida energi omkring mig.

Idag har jag tagit sovmorgon efter eventet, det blev en rejäl urladdning igår. Från kl. 12 och tolv timar framåt var det fullt fokus på förberedelser och genomförande. Känner mig faktiskt lite bakfull idag, fast jag inte drack något... Men snart är batterierna laddade igen och efter lunch är jag tillbaka på jobbet med nya krafter.

Jag trodde man skulle bli pigg av att rena kroppen

Nu är jag inne på min tredje dag av min reningskur och det enda som hänt sedan jag började är att jag blivit såååååååå trött. Jag är trött, har haft huvudvärk i över ett dygn och kroppen känns matt och tung som bly. Igår eftermiddag hade jag nästan svårt att hålla mig vaken på jobbet, allt gick så långsamt och jag längtade bara hem till min säng. Väl hemma hann jag inte mer än att äta så somnade jag. I natt blev det nästan 17 timmars sömn. Jag somnade kl. 19 tisdag kväll och gick upp strax före lunch idag onsdag. I morgon har vi ett kundevent på jobbet med 120 gäster som jag är ansvarig för. Typiskt att man ska känna sig risig en vecka som denna, när jag verkligen inte kan vara sjuk. Har gjort mitt bästa för att ta hand om mig ändå. Därför var jag inte inne på jobbet förrän strax efter lunch idag och i morgon gör jag likadant. För mig är det nödvändigt att hitta sådana här kompromisslösningar när jag känner mig så här risig. Min kropp orkar inte genomgående högt tempo om den inte är helt hundra.

Jag fick mig en viktig lärdom för drygt fyra år sedan, när jag som 25-åring i princip gick in i den berömda väggen. Så här i efterhand är jag glad att det hände när jag var så pass ung. I och med att jag är en otroligt driven person är jag övertygad om att det hade hänt mig förr eller senare. Men nu har jag fått min läxa, lärt känna min kropp och blivit uppmärksam på när kroppen visar tecken på utmattning. Då finns det bara en sak att göra, lyssna till den. Det finns nämligen inget som är så viktigt som att kroppen och själen mår bra. För mår man inte bra, då spelar ingenting annat så stor roll. Jag minns när jag skulle fylla 25 och det enda jag önskade mig i födelsedagspresent av mina föräldrar var pengar för att gå till en terapeut. Det fick jag också och det var den bästa present jag då kunde få. Det var då min resa till en gladare, tryggare och stabilare människa började. Idag har jag några månader kvar till 30, och mår toppen. Alla tunga ryggsäckar är borta, jag har stor respekt för mig själv och jag tycker idag väldigt mycket om mig själv. Det känns underbart!

Reningskuren påbörjad

Igår fortsatte jag min utrensning av kroppen, genom att inleda en detoxkur. Det är en blandning av örter i flytande form som man under tre veckors tid skall ta 12 ml av varje dag och blanda ut med en och en halv liter vatten. Meningen med kuren är att kroppens insida skall rensas på metaller och andra gifter som kan finnas i kroppen. Det står på förpackningen att vissa kommer inte märka så stor skillnad, andra kommer göra det. Det beror helt enkelt på huruvida man har en massa gifter i kroppen. Så nu återstår att se ifall det kommer göra underverk för mig.

Sankt Jörgen Spa och Resort

I vardagen är det så lätt att hamna i ett ekorrhjul som bara rullar snabbare och snabbare. Om man inte kliver av det med jämna mellanrum finns risken att man faller. Kroppen klarar mycket, men den behöver fylla på sina energidepåer med jämna mellanrum. En massör jag gått till några gånger poängterade för mig att en person som tuffar på i ett makligt tempo kan klara det länge utan extra pauser. Men om man är som jag, som oftast bara har en av- och en påknapp är, vilken på arbetstid och för den delen även på ledig tid allt som oftast är på, väldigt på. Då måste man lära sig att hitta eller rent av avsetta tid för ren återhämtning, total egentid utan krav och måsten. Jag har bestämt mig för att försöka plocka ut den tiden för att fylla på min energi genom att vara ledig en fredag i månaden. Jag har lärt mig att det är viktigt att stanna upp och tanka och för en stund släppa allt. Förra fredagen var den första jag plockade ut, detta tror jag kan vara en bra start i min resa att försöka finna balans i mitt liv. Visserligen lyckades jag inte helt då för en dryg vecka sedan. Måste erkänna att jag faktiskt var inne och jobbade i drygt en timme och sedan sprang jag på stan och letade födelsedagspresenter till en god väns 25-årsfest. Men det är i alla fall en början, till nästa gång ska jag försöka planera in en helt obokad dag, då jag kan umgås med mig själv och bara vara ego.

Dit jag egentligen hade tänkt att komma fram till med denna inledning var att berätta om min underbara helg. Jag har haft tjejhelg i Göteborg med tre av mina allra bästa vänner. Vi umgås en hel helg varannan månad, detta är kvalitetstid för mig och något som får mig att må bra. Denna helg avslutade vi med en underbar spa-vistelse. Spaet vi besökte heter Sankt Jörgen Spa Resort.

Entrén till Sankt Jörgen Spa Resort

Här behandlar man sig själv. Det finns möjlighet att välja mellan tre olika paket: ett lugnande, ett utrensande och ett uppiggande. Vi valde det utrensande och fick en liten svart låda fylld med produkter som verkade därefter. Det var fotsalt, bodyscrub, två olika ansiktsmasker, shampo, balsam, duschkräm, olja för kroppen och frottédukar att skrubba oss med. Vi bastade, badade i iskallt vatten och simmade i en uppvärmd utomhuspool. Avslutningsvis intog vi varsin vilstol intill en brasa med en mugg utrensande te värmande i handen. Detta är för mig startskottet på en sundare livsstil med bättre mat och mer träning än tidigare. I morgon börjar jag en detoxkur för att rensa kroppen ytterligare.

Marie, Anne och Karin relaxar med te och tidningsläsning

Avslappnad är jag efter 3 timmars spabehandling

Första inlägget

Äntligen kommer jag igång att blogga! Har tänkt tanken länge. Är på tjejhelg med mina underbara barndomskompisar. Karin, en av tjejerna är en flitig bloggare och håller nu en snabbkurs med mig. På den här sidan kommer jag dela med mig av mina tankar kring balans och utveckling i livet. Två av de viktigaste sakerna i livet som får mig att må bra!

Karin och Anne

Jag och Marie