4 september föddes vår lilla prinsessa

Klockan 07.00 var vi kallade att infinna oss på BB Karolinska i Solna fredag den 4 september. Fördelen med planerat kejsarsnitt vid andra barnet är att man i förväg kan boka barnvakt och dessutom förbereda storebror på vad som kommer hända när. Mamma kom till oss redan på kvällen den 3 september och sov över, eftersom vi var tvungna att åka till BB redan halv sju på morgonen så fick hon sköta morgonbestyren och lämna Ossian på dagis. Sedan skulle han vara med mormor och morfar hela helgen och vi hade lovat att komma hem till honom på söndagen.

När vi kom in till BB möttes vi upp av en trevlig barnmorska som visade oss till vårt rum och sedan lotsade oss ned till uppvaket, där jag även skulle förberedas inför kejsarsnittet/operationen. Det blev lite väntan, då vi var andra snittet den dagen, strax efter klockan 10 fick vi komma in till operationssalen. Där var fullt med folk. En narkosläkare, två narkossköterskor, en barnmorska, en barnläkare, två operationsläkare och en AT-läkare. Jag hade varit nervös inför ryggbedövningen och operationen också för den delen, då jag aldrig tidigare utsatts för något av det. Men narkosläkaren var sååå professionell och ingav mig förtroende direkt. Han var mitt stora stöd under hela operationen, höll hela tiden mig underrättad vad som hände, både vid bedövningstillfället och sedan genom hela kejsarsnittet samt efteråt, när de gick iväg med vår lilla prinsessa för att torka av henne och kolla så allt var okej med henne.

Klockan 11.04 kom hon sedan till världen, vår lilla Molly. Som redan fått många smeknamn: Lillan, Mollan och Lillasyster. Vi kördes till uppvaket, där vi blev kvar knappt två timmar, tills jag fått tillbaka rörlighet och känsel i fötterna, sedan rullades vi upp till BB-avdelningen, där vi fått vårt rum.

Fem timmar senare kom storebror på besök, tillsammans med mormor och morfar. Han var av naturliga skäl väldigt nervös för att komma och hälsa på oss och det krävdes övertalning från mormor och morfar för att få med honom. Men väl på sjukhuset blev han lugn och tyckte det var roligt att hälsa på.

På söndagen bestämde vi oss för att bli kvar på sjukhuset en extra dag för att hålla koll på den gulsot hon föddes med. Ossian kom till oss på sjukhuset på eftermiddagen den dagen, sedan stannade han och Daniel till ca kl. 21, och åkte därefter hem för att sova. Direkt morgonen efter kom dem tillbaka och gjorde oss sällskap tills vi fick åka hem, runt lunchtid på måndagen. Som vi längtade efter att komma hem!

Sista bilden hemma, tagen på morgonen 4 september

I väntan på operation

Molly 

Kärlek vid första mötet

Molly träffar mormor och morfar första gången

Familjemys söndag kväll på BB

Dags för hemfärd - äntligen!

Kejsarsnitt ca vecka 37+0

Efter den hittills kanske sämsta sommaren jag kan komma ihåg, om man tänker på vädret, har jag börjat jobba igen. Om än för en kort stund, det blir endast två veckors jobb innan jag går på sjukskrivning inför min förlossning. Egentligen skulle jag jobbat fyra veckor och sedan gå på föräldraledighet, men livet blir sällan som man tänkt sig. Min moderkaka ligger och blockerar totalt för födelsekanalen, så i tisdags när jag var på ultraljud fick jag veta att jag blir tvungen att göra ett planerat kejsarsnitt denna gång. Det känns både bra och dåligt. Bra för att vi får träffa vår lilla prinsessa så snabbt som möjligt och att jag inte behöver vara gravid längre än nödvändigt. Eftersom Ossian är född i redan vecka 37+5 kommer detta planerade kejsarsnitt att göras cirka vecka 37+0. Det som inte känns bra är att det kommer ta längre tid att återhämta mig efter förlossningen och dessutom sägs det medföra ökad risk för allergier hos bebisen. Sedan har jag så klart googlat och hittat en del otrevlig läsning som påstår att det kan försvåra anknytningen till barnet och att amningen kan bli lidande och komma igång senare. Men å andra sidan vet jag att ett kejsarsnitt är mycket dyrare att utföra än en vanlig förlossning, så fördelarna med kejsarsnitt är väl inget de vill sprida. Som om inte detta vore nog hade jag sett fram emot att göra bättre ifrån mig denna gång än den förra, nu vet jag ju hur man ska göra... ;)

Efter att ha smält detta i två dagar nu börjar jag ändå landa i att det kommer bli bra. Ytterligare fördelar är att vi nu vet när hon kommer och kan förbereda allting tills dess, dessutom blir jag nu sjukskriven från 17 augusti, egentligen skulle jag jobbat till 29 augusti. Det känns skönt, då jag redan nu är väldigt trött och inte riktigt känner mig i form. Den här graviditeten har varit tung. Först mådde jag illa fram till vecka 17, i fjärde månaden blev jag dessutom riktigt sjuk i bihåleinflammation och halsinfektion, som gjorde mig mer eller mindre sängliggande i nästan fyra veckor. Sedan hade jag ca 10 veckor som kändes rätt så bra innan det började bli jobbigt igen. Jag har inte kunnat ligga på rygg på lång tid, då får jag svimningskänslor, sedan har hon legat väldigt högt upp så det påverkat min andning negativt, jag har också varit täppt i näsan och fått tillbaka illamåendet, inte lika illa som i början, men till och från kommer det över mig. Igår fick jag även ont i en fot, vilket visade sig vara en inflammation i något ligamentfäste, eller vad det hette.

Idag sitter jag på ett café i Alvik och jobbar. Dels skönt att slippa åka så långt och dels skönt för att jag får mycket gjort när jag sitter i lugn och ro och kan jobba fokuserat.

En härlig semester med på tok för lite bad!

Besök i familjen Strids fina hus i Örebro, mycket skratt, lek och mys.

Vi hade två härliga semesterveckor hos farmor och farfar på Österlen.

Under våra skåneveckor hann vi med ett besök på nöjesparken Tosselilla.

På väg norrut mot landet stannade vi till på High Chaparal och i Astrid Lindgrens värld.

En och en halv vecka tillbringade vi på vårt fina sommarställe nära Arkösund.

Under tiden på landet hann vi få besök av bästa föräldragruppen från Linköping.

Den härligaste shoppingen för året är nu genomförd

I lördags vårstädade vi altanen hemma, jag älskar när den dagen kommer. Vi skurade och såpade trädäcket, tvättade utemöbler, krukor, blomlådor, förvaringsboxar och uteleksaker. Också åkte vi till Plantagen och Bauhaus för att köpa blommor samt kryddor till våra krukor och blomlådor. Så nu är vi redo för våren och värmen och ser fram emot många härliga stunder på vår mysiga uteplats!

Ultraljud vecka 21

Lillasyster, pappa och storebror

I fredags var det äntligen dags för andra ultraljudet och vi hade lovat Ossian att följa med. Vi tänkte att det är ett sätt att han ska känna sig delaktig. Sedan läste jag på någon sida för ultraljudsmottagning att inte barn får vara med... dock var det inte på sidan för just vår mottagning. Så vi tog med oss Ossian och hoppades på det bästa. Som tur var sa barnmorskan ingenting och han fick vara med :)

Allting såg tack och lova bra ut! Dessutom fick vi veta att det är en liten lillasyster som ligger där inne.

Efter detta besök tog vi tidig fredag och firade in helgen med glass på café, sedan blev det inhandling av fredagsmys.

Mysig kväll efter dagis

Ossian har tyvärr blivit lite lidande när jag har varit sjuk. I över en månad har jag varit så trött så jag i princip inte orkat leka med honom. Jag har också sovit mycket och inte orkat finnas för honom som han vill och behöver. Detta har så klart skapat dåligt samvete hos mig, jag vill ju inget hellre än att orka leka med honom. Därför bestämde jag igår att vi efter dagis skulle åka till Mc Donalds och äta middag och därefter gå till lekparken. För mig är det lättare att vara alert och hålla mig vaken om jag gör något. Så det får nog bli min lösning nu framöver så länge jag är så här trött, vara ute och leka. Känns som att årstiden är helt rätt för det också :)

Igår mötte vi Ossians kompis Sam på Mc Donalds och dem skulle också till lekparken, väl i lekparken körde dem järnet ända till klockan sju. Det var en härlig kväll!

Äntligen har vi passerat halvtid!!!

Gravid vecka 20+1

Idag går vi in i vecka 21 :) Det känns toppen att vi nu passerat halvtid! Den här graviditeten har varit helt annorlunda mot den med Ossian. Den här gången har jag mått mycket sämre. Mådde väldigt illa fram till vecka 17, dessutom har jag under våren haft både halsfluss, kraftig luftrörsinfektion och bihåleinflammation, bläää. Har känts som väldigt dålig tajming med tanke på mitt nya jobb, som jag stortrivs med. Jag hann jobba ca två månader innan jag blev tvungen att berätta om min graviditet och dessutom har jag varit sjukskriven över en månad totalt denna vår. Jag som aldrig brukar vara det! Men men så är livet och det är inget jag kan påverka, troligtvis har det haft med graviditeten att göra eftersom immunförsvaret automatiskt är nedsatt nu.

Som tur är verkar min arbetsgivare vara väldigt förstående och klandrar mig inte. Tack för det TV4! I juli är min provanställning över och jag hoppas verkligen att den då kommer övergå i en fast anställning. Som jag skrev trivs jag verkligen jättebra här och hoppas att det är hit jag får komma tillbaka efter föräldraledigheten!!!

Karamellfärgskakor

Ossian börjar verkligen ledsna på att jag är sjuk! Har inte orkat leka med honom ordentligt på flera veckor. Igår kväll ville han baka med mig. Efter att ha sovit hela dagen orkade jag faktiskt göra det, det kändes skönt att kunna göra honom glad. Vi hade fått recept från farmor på karamellfärgskakor, som pappa Daniel bakade när han var liten, så dessa försökte vi oss på.

Det var ett perfekt recept att baka med barn. Ingenting som behövde värmas på spisen, utan endast blanda ihop kakdegen i en bunke, dela upp den i så många delar som man vill färga in och sedan göra rullar som läggs i kylen/frysen tills de blir lite hårda och lättare går att skära i. Efter 10 minuter i ugnen hade vi sedan säkrat kvällsfikat :)

Recept:
200 g smör
4 dl vetemjöl
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker

Dela sedan upp degen i så många delar du vill färga in, färga, gör smala rullar, du sedan kan rulla ihop, så det blir flerfärgat mönster på kakorna.

Grädda i mitten av ugnen på 200 grader i ca 10 min. Klart!

Tredje penicillinet gillt?!

Nu är jag inne på mitt tredje penicillin sedan 12 april. I söndags ringde jag in till Öron, näsa, hals och frågade om mina provsvar, eftersom jag fortfarande inte mådde bättre. Då visade det sig att jag hade bakterier som penicillinet jag åt inte tog, så jag fick nytt recept med nytt starkare penicillin, som ska fungera dubbelvärkande. Jag hoppas att detta nu är rätt så jag blir frisk snart!

Halsen har blivit bättre och bihålorna känns inte lika tjocka längre, men jag känner mig fortfarande sjuk. Sover hela dagarna... Imorgon ska jag tillbaka till Öron, näsa, hals på Karolinska och ta lite nya prover. Hoppas de visar på att det går åt rätt håll, även om det går otroligt långsamt. Orkar inte med fler bakslag. Nu vill jag bli frisk! Vill kunna jobba igen. Det känns så dåligt att jag är så sjuk nu, jag som aldrig brukar vara sjuk... bläää! Jag är provanställd, gravid och långtidssjuk, känns inte bra! Speciellt inte eftersom jag trivs superbra i min tjänst och verkligen vill fortsätta med det här jobbet. Hoppas verkligen att de förstår att detta troligtvis hör ihop med min graviditet och att jag inte brukar vara sjuk så här mycket!

Kofot, arbetskläder och muskelvärk

Idag är Ossian klädd för arbete och ska åka med pappa till kusin Albin och hjälpa dem att riva ut sitt gamla kök i nya lägenheten. Han har vuxit massor under vintern och både armar och ben fick vikas ned på arbetskläderna. Taggad till tänderna med kofoten i högsta hugg åkte dem iväg.

Själv blir jag hemma även idag, mår kanske något bättre, men fortfarande skit!!! Och nu har jag hostat så mycket att jag fått streckning i mina båda muskelfästen över revbenen, så bara att andas värker. Kan det inte vara nog snart...?! Var ute en promenad med Gibbe, så han fick göra det han behövde. Blev dock inte långt, tyvärr, blir helt andfådd av ingenting. Så vår stackars håriga älskling får hålla tillgodo på altanen idag. Även hundar kan drabbas av vårkänslor, vår älskar att ligga och mysa i solen :)

 

 

Avvänjning klassisk nässpray

I natt har jag sovit bättre än på länge, det var helt fantastiskt! Somnade nog innan midnatt, var vaken mellan ca 03-05 på grund av att jag var totalt igentäppt, sedan sov jag supergott fram tills 06.15 när lilla prinsen kom upp och hade sovit klart. Tur att jag fick somna om när han och Daniel gick till dagis! Sedan har jag sovit i princip hela förmiddagen, sååå skönt!



Så här fräsch är jag nu. Dags för nässköljning.

Jag håller, på läkares önskan, på att avvänja mig från klassisk nässpray mot nästäppa. Det är aldrig kul och speciellt inte nu, när jag är mer täppt än någonsin. Men som tur var har jag börjat med nässköljning, vilket gör att det känns lite bättre och sedan har jag fått en kortisonsprya för näsan, som tyvärr inte är snabbverkande, men som tydligen skall fungera på längre sikt. Hoppas, hoppas! Jag har nämligen väldigt svårt att stå ut med nästäppa!!! När jag var gravid med Ossian blev jag täppt i och med en förkylning när jag var i 6:e månaden och sedan släppte inte nästäppan förrän han var född. Till att börja med försökte jag med saltlösningsspray, men tyckte inte det hjälpte, så vartefter jag inte stod ut med att vara täppt längre, framförallt är nätterna sjukt jobbiga då, började jag missbruka Nezeril nässpray och använde det ända fram till förlossningen. Får se om nässköljningen och kortisonsprayen kan hindra mig från detta denna gång.

Jag vet att kortison inte är bra när man är gravid, men det verkar enligt läkaren som att kortisonspray för näsan är väldigt lokal till näsan, så det ska inte vara någon fara. För säkerhetsskull får jag endast ta väldigt låg dos. Ett sprut per näsborre en gång på morgonen och en gång på kvällen i en vecka, därefter om jag känner att jag måste fortsätta, ska jag minska ner det till att endast ta på kvällen.

Idag blev det besök på akuten

Eftersom jag inte alls mår bättre sedan i söndags, när jag började äta mitt penicillin gick jag idag till vårdcentralen. Där konstaterades att min sänka, istället för att sjunka, hade stigit från 107 till 129. Det blev remittering till öron, näsa, hals akuten på Karolinska. Jag som tycker det är otäckt med sjukhus och framförallt akuten, man har ju ingen aning vad det kommer in för övriga fall runt sig... Som tur var kom det inte in något läskigt fall medan jag låg där. För säkerhetsskull drog jag för runt min säng också så jag inte behövde se något jag inte ville.

Utsikten från min brits på akuten

Till att börja med togs blodprover, sedan fick jag ligga och vänta på min tur hos läkaren. Väl inne hos honom fick jag bomullstussar med avsvällande och bedövning i näsan, med dem fick jag sitta säkert 20 min. Sedan blev det näsprovtagning samt en kamera in i näsan och ner i halsen. Visade sig att jag har kraftig infektion i luftvägarna och bihåleinflammation. Så tyvärr blir det ytterligare en veckas sjukskrivning, känns inte bra det här, med tanke på att jag är ny på jobbet, vilket innebär att jag är provanställd och dessutom meddelat där att jag är gravid. Men, men, vad ska man göra, förmodligen är graviditeten lite orsaken till detta då immunförsvaret på grund av den är försvagat, dessutom läste jag någonstans att risken för bihåleinflammation ökar när man är gravid eftersom slämhinnorna då ofta är svullna i sig själva.

Nu har jag fått ett nytt penicillin och kortison nässpray, dessutom skall jag göra nässköljning 3-4 gånger per dag och även stå över ångande vatten med en handduk över ett antal gånger per dag. Så jag kommer ha fullt upp här hemma med att vara en duktig patient. Kan lova att jag kommer följa instruktionerna till punkt och pricka, jag vill bli frisk snabbt!!!

Som att det inte vore nog med de krämpor och illamåenden jag redan har, har jag nu när jag använt min nässköljning i form av en spruta, fått mycket otrevliga lock för mina öron, som inte bara gör så jag inte hör, utan även gör lite ont. Ringde tillbaka till akuten och tipset jag fick är att jag nu ska tryckutjämna var tionde minut tills det försvinner. Hoppas, hoppas, att det försvinner innan jag ska sova, det här var inte skönt!

Tyvärr googlade jag detta med lock för öronen vid nässköljning och där var det någon som skrivit att personen drabbades av samma sak och fortfarande, fyra år senare fortfarande har lock kvar. Hoppas det är någon som hittar på(!!!)

Dålig natt!

Mitt nattapotek

Jag mår fortfarande inget vidare, har till och med blivit något sämre mot igår och så ska det väl inte vara när man äter penicillin...(?) Jag är rädd att både min förmodade bihåleinflammation och halsinfektion med mycket hosta kan komma från min visdomstand, som jag tror kan vara inflammerad. Eller också har den blivit inflammerad av alla andra infektioner. Jag vet inte vilket, dock har jag nu svinont där min visdomstand sitter och i hela den tandraden, dessutom smärta upp i pannan. Jag har nog aldrig varit så här dålig sedan jag hade min infektion i livmodern när Ossian föddes. Är less på att inte kunna sova ordentligt. Vaknar hela tiden av att jag är igentäppt eller har ont någonstans.

Självklart vet jag att detta är övergående och kan kännas dumt att klaga över, men på något sätt är det ju så att detta är min verklighet att förhålla mig till och utifrån hur jag kan må så är det skit nu ;)
Sedan vet jag verkligen att det finns dem som har det värre. Till exempel en person som jag inte känner så väl men ändå bryr mig om, för jag tycker verkligen om henne, utifrån det lilla jag känner henne. Hon är en person med enorm utstrålning och när hon ler kan du inte bli annat än glad, för hon skiner så! Hon har fått tillbaka sin cancer och ska in på jobbig behandling nu vilken dag som helst. Och självklart finns det grader av helvetet och mina krämpor är inte i närheten av det hon och hennes familj går igenom just nu. Men som sagt allting är relativt, utifrån sig självt.

Den stora anledningen till att jag återupplivar denna blogg...

UL 13 mars 2015

...Ossian ska bli storebror! I slutet av september är det beräknat och jag har idag gått 17 fullgångna veckor och går in i vecka 18 imorgon. Vi har varit på första ultraljudet och gjorde kub-test, det såg bra ut vi fick väldigt låg risk. Även om det inte är några garantier för att allt går bra, så är det skönt när man kan bocka av vissa saker som kan vara fel. Så här med andra barnet känns det som att medvetenheten om allt som kan gå fel är så mycket högre än med första barnet. Bilden från ultraljudet blev inte så bra, så den bjöd barnmorskan på :)

Trots att jag imorgon går in i vecka 18 känns det väldigt overkligt att jag är gravid denna gång, detta trots att vi varit på ultraljud och allt... jag tror det beror på flera saker. Dels berättade vi inte för någon att vi är gravida förrän efter ultraljudet vi var på i vecka 13. Det berodde bland annat på att vi fick ett tidigt missfall i somras och då hade jag berättat för jättemånga. Ossian råkade då höra detta, innan vi ens hade berättat för honom och det kändes inte bra. Dessutom blev missfallet otroligt mycket jobbigare för oss, när vi var tvungna att berätta för alla som trodde att vi skulle få barn, att så nu inte var fallet... Om det bara är vi som vet, så kan vi hantera det själva.

Så den här gången ville vi berätta för Ossian först, det är ju ändå han som är viktigast och den som kommer påverkas mest, förutom jag och min man. Så de första 13 veckorna handlade om att inte berätta för någon samt skyla magen, så ingen skulle se. Sista veckorna blev det lite jobbigt.

En annan anledning till att jag nog har svårt att ta till mig och glädjas ordentligt åt att vi ska få tillökning är att jag mått skit ända sedan början på februari. Jag har varit otroligt trött och mått konstant illa ända sedan dess. Inte bara att det kommit på morgonen, eller att jag mått bra så länge jag ätit varannan timme, nej det har legat molande över mig hela tiden, blä!!!

Nu tror jag "peppar peppar ta i trä" att illamåendet är borta, men nu är jag sjuk istället. Fick någon form av influensa eller kraftig förkylning för snart tre veckor sedan. Var sängliggande ca sex dagar, sedan började jag må lite bättre lagom till påsk. Hostan satt dock i. Efter påsk började jag jobba igen och kände att nu håller jag på att bli frisk! Den känslan höll i sig i två dagar, sedan tilltog hostan och på fredagen förra veckan vaknade jag och det kändes som att jag hade knivar i halsen. Jag mådde jättedåligt och fick återigen vara hemma från jobbet. Gick till vårdcentralen som såg att jag hade något förhöjd snabbsänka, men att jag skulle komma tillbaka på måndagen om inte febern hade börjat gå ned. Redan på söndagen kände jag mig så risig att jag besökte en närakut. Då visade det sig att min sänka var väldigt hög, normal sänka när man är frisk ligger på mellan 5 och 10, min låg nu på 107. Jag fick pencillin och blev sjukskriven hela denna vecka. Nu är det onsdag och jag mår fortfarande skit, även om febern nu iof har börjat gå ned, så förhoppningsvis går det åt rätt håll... efter Ossians födelse drabbades jag av en infektion i livmodern, det var vidrigt och jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Men detta hamnar nog på en andraplats. Jag har ont i kroppen, bihålorna är helt igentäppta och svullna (säkert extra mycket för att jag är gravid), halsen gör fortfarande nästan lika ont som från början, mina tänder värker, mina käkar värker, jag är så täppt så jag missbrukar nässpray för att inte få panik av att inte kunna andas, jag har svårt att sova pga alla krämpor och vaknar av att jag är täppt, hostig och öm här och där. På två dygn har jag fyllt en Coop-kasse med bara snorpapper, inte så trevlig läsning, jag vet, men så är det... ;)

På fredag kväll ska jag på återbesök hos närakuten och jag är orolig att alla bakterier inte är döda, utan att jag kommer behöva sätta in ytterligare något annat pencillin. Frågan är bara om jag får ta starkare pencillin än Kåvepenin som jag äter nu, pga min graviditet...? Men vad ska man göra, jag måste ju bli frisk.

Längtar efter att få må bra ett tag, så jag kan börja glädjas ordentligt åt det lilla liv som finns i min mage. Med tanke på mina infektioner har jag varit lite orolig hur den lille mår där inne och hur mina infektioner påverkar. För att lugna mig träffade jag en gyndoktor i måndags, som via ett nytt ultraljud kunde visa mig hjärtslagen och att den lille rörde sig där inne. Det känns skönt! Längtar så efter att börja känna av rörelserna från vår andra lilla guldklimp, Det kommer nog göra det hela mer verkligt för mig.

Det var länge sedan jag gorde ett inlägg i denna blogg...

 Ossian 4 år inför påskfest på dagis i år

...men nu tycker jag det är dags igen. Jag har inte skrivit något sedan strax innan vår son Ossian föddes. Idag är han 4 år lite drygt, han föddes 11 mars 2011, kl. 06.00. Han var det mest fantastiska vi kunde tänka oss och det är han ännu!

I påskas var han så duktig och slutade med napp. Det har varit en lång och plågsam process hemma hos oss, då hans napp och filt verkligen har betytt mycket för honom. Han kunde komma hem efter dagis och säga "idag har jag verkligen längtat efter min napp och filt", det var framförallt en stor mysfaktor för honom men också en stor trygghet. Eftersom Ossian är vårt första barn hade vi inga erfarenheter av nappavvänjning, det enda jag själv hade i minnet var när jag skulle sluta med nappen. Det är traumatiskt minne ;) När jag skulle sluta var jag så ledsen så jag grät tills jag kräktes. Sedan fick jag tillbaka min napp och slutade inte förrän mina bröder slutade. De var då 2,5 år och jag själv 5 år. Då minns jag att jag tyckte det blev genant och slutade av den anledningen.



3 dagar innan lilla O slutade med nappen

Med Ossian har vi försökt förbereda honom genom att prata mycket förebyggande med honom om att när han fyller fyra år, måste han sluta med nappen, för den förstör hans tänder osv. Vi trodde att vi gjorde något bra när vi försökte förbereda honom på detta, men tyvärr blev det motsatsen. Istället skapade det ångest hos honom (och då även hos mig) och han ville ha sin napp mer än någonsin. Dessutom sa han en dag "jag vill inte fylla fyra år, jag vill alltid vara tre år". Jag undrade såklart varför också berättade han "jag vill inte sluta med min napp". Det var hjärtskärande... Vi fick alltså till slut byta taktik och gjorde så här. Cirka en månad före påsken i år sa vi till Ossian att till påsk får du sluta med nappen, men tills dess får du ha den så mycket du vill. Sedan nämnde vi inget om detta på hela tiden, och inte han själv heller. Sedan kom påsken och på långfredagen tog vi nappen på morgonen och sa att nu har du slutat med nappen, nu blir det ingen mer napp. Det gick faktiskt bättre än väntat!!! Självklart var han ledsen och saknade sin napp, men vi valde att han skulle sluta när vi var lite extra lediga och fanns hos honom för tröst. Efter ca fyra dagar frågade vi om han saknade sin napp och det gjorde han inte (!) Visst har han frågat om den några gånger, men det har inte blivit några utbrott kring den, utan han har accepterat. När han slutade med nappen, blev det automatiskt så att han inte heller var i behov av sin snuttefilt, som farmor virkat (och lagat otaliga gånger). Det var precis som att nappen och filten hörde ihop. Dock får han fortfarande ha filten, det lovade vi honom från början att den får han behålla hur länge han vill.