Kejsarsnitt ca vecka 37+0

Efter den hittills kanske sämsta sommaren jag kan komma ihåg, om man tänker på vädret, har jag börjat jobba igen. Om än för en kort stund, det blir endast två veckors jobb innan jag går på sjukskrivning inför min förlossning. Egentligen skulle jag jobbat fyra veckor och sedan gå på föräldraledighet, men livet blir sällan som man tänkt sig. Min moderkaka ligger och blockerar totalt för födelsekanalen, så i tisdags när jag var på ultraljud fick jag veta att jag blir tvungen att göra ett planerat kejsarsnitt denna gång. Det känns både bra och dåligt. Bra för att vi får träffa vår lilla prinsessa så snabbt som möjligt och att jag inte behöver vara gravid längre än nödvändigt. Eftersom Ossian är född i redan vecka 37+5 kommer detta planerade kejsarsnitt att göras cirka vecka 37+0. Det som inte känns bra är att det kommer ta längre tid att återhämta mig efter förlossningen och dessutom sägs det medföra ökad risk för allergier hos bebisen. Sedan har jag så klart googlat och hittat en del otrevlig läsning som påstår att det kan försvåra anknytningen till barnet och att amningen kan bli lidande och komma igång senare. Men å andra sidan vet jag att ett kejsarsnitt är mycket dyrare att utföra än en vanlig förlossning, så fördelarna med kejsarsnitt är väl inget de vill sprida. Som om inte detta vore nog hade jag sett fram emot att göra bättre ifrån mig denna gång än den förra, nu vet jag ju hur man ska göra... ;)

Efter att ha smält detta i två dagar nu börjar jag ändå landa i att det kommer bli bra. Ytterligare fördelar är att vi nu vet när hon kommer och kan förbereda allting tills dess, dessutom blir jag nu sjukskriven från 17 augusti, egentligen skulle jag jobbat till 29 augusti. Det känns skönt, då jag redan nu är väldigt trött och inte riktigt känner mig i form. Den här graviditeten har varit tung. Först mådde jag illa fram till vecka 17, i fjärde månaden blev jag dessutom riktigt sjuk i bihåleinflammation och halsinfektion, som gjorde mig mer eller mindre sängliggande i nästan fyra veckor. Sedan hade jag ca 10 veckor som kändes rätt så bra innan det började bli jobbigt igen. Jag har inte kunnat ligga på rygg på lång tid, då får jag svimningskänslor, sedan har hon legat väldigt högt upp så det påverkat min andning negativt, jag har också varit täppt i näsan och fått tillbaka illamåendet, inte lika illa som i början, men till och från kommer det över mig. Igår fick jag även ont i en fot, vilket visade sig vara en inflammation i något ligamentfäste, eller vad det hette.

Idag sitter jag på ett café i Alvik och jobbar. Dels skönt att slippa åka så långt och dels skönt för att jag får mycket gjort när jag sitter i lugn och ro och kan jobba fokuserat.