Hamsterhjulet

Alltid är det något som måste gå för långt för att man ska stanna upp och reflektera. Livet är ett hamsterhjul som snurrar hela tiden, visserligen olika fort men det snurrar dock alltid. Om man inte själv gör ett aktivt val att hoppa av hjulet. Denna vecka har jag gjort det. Jag har lärt mig genom åren hur otroligt viktigt det är att göra det när det börjar snurra för fort. När allt går så fort så man inte hinner vara glad, eller ens uppskatta sådant som man normalt gör. Genom de erfarenheter jag fått genom åren och genom att tidigare stannat upp och faktiskt lärt känna mig själv har jag nu verktygen att förhindra ännu en vända i den berömda väggen. Jag lärde mig en massa bra saker sist jag var där, men kom till stark insikt när jag läste en krönika jag skrev för fem år sedan, att jag glömt bort (eller förbisett) viktiga saker jag lärde mig då. Framförallt har jag glömt bort att leva här och nu. I takt med att min energi kom tillbaka, ökade jag mina krav på mig själv, krav som ingen annan än jag själv har på mig. De handlar om jobb och karriär, vad är nästa drag för att mitt cv ska vara så bra som möjligt för att lyckas ännu bättre framöver och få ett ännu bättre, roligare och friare jobb med mer lön...?



Jag blir trött av att bara skriva detta. Hur dum är jag egentligen? Var har jag haft mina tankar och mitt fokus? Totalt fel! Det allra viktigaste här i livet är nära och kära, det är där man verkligen betyder något. På jobbet är man bara en spelpjäs som är mer eller mindre lätt att ersätta. Tidigare har jag sökt min energi på jobbet och visst är det viktigt att få energi av sitt jobb och visst är det viktigt att ha ett roligt jobb där man trivs. Men inte till vilket pris som helst. Ditt privatliv får inte bli lidande av ditt jobb. För mig känns det just nu som att jobbet tagit min själ. Min hjärna är på jobbet, eller i vartfall i funderingar kring utveckling, hur kan jag bli ännu bättre... etc. allt som oftast. Detta inkräktar på mitt privata liv med nära och kära. Från och med nu skall jag ändra detta fokus. Jag ska vara 100% närvarande för mitt jobb när jag är på jobbet under arbetstid. När jag sedan lämnar ska jag vara 100% närvarande i min familj och vänner, med mina nära och kära. Jag jobbar för att leva, lever inte för att jobba, även om jag i normala fall mår väldigt bra av att jobba.



Framöver ska jag försöka vara på jobbet kl. 07.30 för att kunna gå hem vid fyra halv fem, beroende på hur lång lunch jag tar. Jag inser att det inte är realistiskt att tro att jag alltid kommer kunna jobba dessa tider, i mitt jobb krävs viss flexibilitet. Men allt som oftast kan jag fixa mitt jobb under den arbetstiden. Ett stående undantag får bli en kväll per månad då jag måste sitta och fakturera, har svårt att få tid för det under ordinarie arbetstid. Det dyker alltid upp annat man måste åtgärda.



Att gå från jobbet vid fyra halv fem varje dag, kommer öppna ett helt nytt privat liv för mig, där jag och min sambo kan börja umgås och göra saker även vardagskvällar och inte bara på helger. Tillexempel har vi pratat om att ta grönt kort tillsammans och börja spela golf. Dessutom kommer vi hinna åka och handla mat innan man är för hungrig och i stället åker och köper något som går snabbt, vilket oftast både blir onyttigare och dyrare än om vi hunnit handla och laga maten själva. Dessutom kommer jag få tid att ta hand om vårt hem. Är man hemma innan fem hinner man ju både städa och laga mat innan kl. sju, vilken lyx. Vartefter jag skriver detta känner jag att mitt privatliv börjar ta form igen. Jag hoppas bara att min arbetsplats kan respektera detta. Känns som att det blivit en grej i min bransch att man kommer senare och jobbar senare, eller kommer tidigt och jobbar till sent.



Något jag försöker intala mig själv är att sänka kraven, göra det jag ska göra och sedan vara nöjd med det. Fram tills i dag är jag en person med otroligt höga krav på mig själv där jag hela tiden tycker att jag kunde gjort mer än vad jag gör. Men inser att dessa krav är för högt ställda på mig och att jag måste börja se att jag är duktig, eller bra på det jag gör. Jag måste bli lagom bra på jobbet och börja bli riktigt bra hemma. Det som i själva verket är livet är att ta hand om sina nära och kära, det är dem som i slutändan tar hand om dig och finns där för dig i varje stund.



Jag har världens bästa support i form av familj och vänner, ni är underbara! Jag älskar er!