Lycka

Jag är så lycklig, sa till min sambo igår att jag nog aldrig mått så bra som nu. Med det menar jag inte att jag aldrig varit lika glad som nu eller så, utan att jag känner mig rakt igenom lycklig. Jag mår bra!

För fem år sedan gick jag in i den så kallade väggen. Från den kraschen tog det mig fyra år att komma tillbaka helt och hållet. När det hände, då hade jag upplevt en hel del jobbiga saker senaste åren, inget jag tänker nämna här, men det som hände var att då för fem år sedan. Då hade allt runt mig löst sig, jag hade träffat min nuvarande sambo, var nykär i honom, hade ett jobb jag trivdes bra på, goda vänner och en härlig familj runt mig. Då föll jag, tror att min kropp orkade så länge den behövde, men när inte någon annan behövde mitt stöd, då tillät sig min kropp att lägga av. Jag blev deprimerad, trött, ingenting som jag i vanliga fall tyckte mycket om att göra kändes kul. Jag var känslig för stress och hade ångest.

Första tiden med min sambo försökte jag hålla upp en fasad, det gick bra första halvåret, ja egentligen nästan hela första året. Vi hade distansförhållande så vi sågs bara på helgerna och till en början lyckades jag hålla uppe fasaden, för när jag träffade honom, då glömde jag nästan bort att jag mådde dåligt. Jag mådde bra av att vara med honom och ha honom nära. Men framåt våren 2005 började jag må allt sämre. Jag kommer ihåg inför en helg jag skulle åka och hälsa på min älskling, det var nog på torsdagen. Jag hade kommit hem från jobbet och var bara så ledsen, jag bara grät. Ringde till min mamma som kom över till mig. Jag sa till henne att jag inte kunde åka och hälsa på min nuvarande sambo kommande helg, för jag skulle inte lyckas hålla upp fasaden längre. Då sa hon till mig, "men Linda, det är klart du ska åka, du får berätta för honom hur det ligger till, kan han inte ta det, då är han ändå inget att ha". Jag gjorde som hon sa, åkte dit och berättade. Till min hjälp för att få fram hur jag mådde och hur jag kände tog jag med mig en bok, med titeln "Så ung, så duktig". Den boken kändes som den beskrev mig, den blev ett stöd, kändes skönt att läsa att jag inte var ensam i min situation och känsla. Han fick läsa lite ur boken och vi pratade. Och som ni förstår, var han en kille som förstod och stöttade och har funnits vid min sida som världens bästa stöd under hela den resa jag har gjort. Det har nog inte alltid varit så lätt för honom, men jag är sååååå glad att han stått ut med mig och hoppas han tycker att det varit värt det! Det finns hur mycket mer som helst att skriva om min resa till den lycka och harmoni jag känner idag. Jag har lärt mig massor av det som hänt mig och det kommer jag dela med mig av framöver här i min blogg. Hoppas det kan ge stöd och inspriation till någon annan.