Det var länge sedan jag gorde ett inlägg i denna blogg...

 Ossian 4 år inför påskfest på dagis i år

...men nu tycker jag det är dags igen. Jag har inte skrivit något sedan strax innan vår son Ossian föddes. Idag är han 4 år lite drygt, han föddes 11 mars 2011, kl. 06.00. Han var det mest fantastiska vi kunde tänka oss och det är han ännu!

I påskas var han så duktig och slutade med napp. Det har varit en lång och plågsam process hemma hos oss, då hans napp och filt verkligen har betytt mycket för honom. Han kunde komma hem efter dagis och säga "idag har jag verkligen längtat efter min napp och filt", det var framförallt en stor mysfaktor för honom men också en stor trygghet. Eftersom Ossian är vårt första barn hade vi inga erfarenheter av nappavvänjning, det enda jag själv hade i minnet var när jag skulle sluta med nappen. Det är traumatiskt minne ;) När jag skulle sluta var jag så ledsen så jag grät tills jag kräktes. Sedan fick jag tillbaka min napp och slutade inte förrän mina bröder slutade. De var då 2,5 år och jag själv 5 år. Då minns jag att jag tyckte det blev genant och slutade av den anledningen.



3 dagar innan lilla O slutade med nappen

Med Ossian har vi försökt förbereda honom genom att prata mycket förebyggande med honom om att när han fyller fyra år, måste han sluta med nappen, för den förstör hans tänder osv. Vi trodde att vi gjorde något bra när vi försökte förbereda honom på detta, men tyvärr blev det motsatsen. Istället skapade det ångest hos honom (och då även hos mig) och han ville ha sin napp mer än någonsin. Dessutom sa han en dag "jag vill inte fylla fyra år, jag vill alltid vara tre år". Jag undrade såklart varför också berättade han "jag vill inte sluta med min napp". Det var hjärtskärande... Vi fick alltså till slut byta taktik och gjorde så här. Cirka en månad före påsken i år sa vi till Ossian att till påsk får du sluta med nappen, men tills dess får du ha den så mycket du vill. Sedan nämnde vi inget om detta på hela tiden, och inte han själv heller. Sedan kom påsken och på långfredagen tog vi nappen på morgonen och sa att nu har du slutat med nappen, nu blir det ingen mer napp. Det gick faktiskt bättre än väntat!!! Självklart var han ledsen och saknade sin napp, men vi valde att han skulle sluta när vi var lite extra lediga och fanns hos honom för tröst. Efter ca fyra dagar frågade vi om han saknade sin napp och det gjorde han inte (!) Visst har han frågat om den några gånger, men det har inte blivit några utbrott kring den, utan han har accepterat. När han slutade med nappen, blev det automatiskt så att han inte heller var i behov av sin snuttefilt, som farmor virkat (och lagat otaliga gånger). Det var precis som att nappen och filten hörde ihop. Dock får han fortfarande ha filten, det lovade vi honom från början att den får han behålla hur länge han vill.