Jag har sedan jag inledde min yrkeskarriär efter gymnasiet varit fast bestämd att inte ligga lägre i lön än män i liknande position, på grund av att jag är tjej. Jag tror i och för sig att det är mycket upp till individen, denna orättvisa handlar nog ofta om att män är bättre på att förhandla än kvinnor. Generellt tror jag män är mer benägna att lyfta sina styrkor och dessutom mer benägna att säga att de kan saker som de egentligen bara testat. Kvinnor är nog ärligare i sådana situationer och säger som det är "jag har testat någon gång, men det ska nog lösa sig" en man säger "inga problem, det där har jag gjort tidigare".
Jag är inte så blyg vid situationer som löneförhandlingar, lite nervös blir jag kanske, men inte så pass att det hindrar mig från att lyfta vad jag är bra på. Har ett konkret exempel från ett tidigare jobb jag haft. Där erbjöd min chef mig en löneförhöjning "på hela 500 kr i månaden". Hon var riktigt nöjd också när hon sa det och trodde verkligen att hon gladde mig med dem orden. Men, för mig var det som att sticka en kniv i mig. Luften gick ur mig, jag blev så besviken att tårarna började rinna. Det var ett slag i ansiktet. Jag kände att jag lika gärna kunde ta ett jobb i "kassan på Konsum" där jag inte behövde ta lika stort ansvar eller lägga ner min själ i jobbet på samma sätt som jag gjorde hos min dåvarande arbetsgivare. Men som tur är har jag mål i munnen och tog ett möte med min chef där jag förklarade att jag var mycket missnöjd. Hon skulle ta frågan vidare till företagets vd och se vad hon kunde göra. Jag satte ihop en lista över mina arbetsuppgifter och ansvarsområden jag hade och mailade till min chef med cc till vd. Denna lilla historia slutade med att min chef återkom till mig i frågan och erbjöd mig 2 400 kr i ökad lön per månad, istället för de 500 kr som var det första budet. Detta var en viktig läropeng för mig som jag alltid kommer ta med mig. Man ska aldrig bara nöja sig om man känner sig missnöjd, utan tro på sig själv och stå upp för sitt värde.
Sedan jag var strax över 20 år har jag haft ett tydligt mål uppsatt för mig. Innan jag fyller 30 år vill jag ha en lön på minst 30 000 kr i månaden. Jag är inte där ännu, tyvärr! Men än har jag inte gett upp, det är ju trots allt en och en halv månad kvar... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar