Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

Det är titeln på en bok jag plöjt igenom i helgen, författare är Nisse Simonsson kirurg och författare. Boken har en intressant titel tycker jag. Det ligger mycket tänkvärt i den frågeställningen. Under min studietid stötte jag på Maslows behovstrappa, denna teori dök även upp i denna bok. Maslows behovstrappa är den teori som satt mest avtryck hos mig av alla teorier jag någonsin stött på. Den är intressant, därför att den sätter ord på hur många av oss människor fungerar. När jag utläser denna teori är min tolkning följande: Vi mår så dåligt därför att vi har det så bra. Ska man tro denna behovstrappa ökar målen i livet i takt med att stegen av behoven är uppfyllda. Det innebär att om du har tak över huvudet, är mätt i magen, har möjlighet att uträtta dina behov, känner trygghet, gemenskap och känner tillgivenhet, först då är du i behov av att få uppskattning. Får du dessutom uppskattning då har du nått det översta trappsteget i Maslows behovstrappa, vilket handlar om självförverkligande. Själv ligger jag ständigt och pendlar mellan de två översta stegen.