
... jag har hört att om man lever upp till detta, då mår kroppen som bäst. Jag pratade med en god vän häromdagen om detta dilemma och kom fram till att med ett heltidsjobb är detta helt omöjligt att uppnå. Det som får stryka på foten är för mig oftast den fria tiden. Jag sa till min kompis att jobbet inkräktar ju på så mycket mer tid än de där 8 timmarna, om man nu lyckas att hålla sig till dessa över huvud taget. Eftersom att före jobbet, måste du gå upp tidigt, duscha, äta frukost, för mig handlar det varannan vecka om att gå ut med vår hund och andra morgonbestyr som att borsta tänderna, sminkning etc. Utöver det tar det tid att ta sig mellan sin bostad och sitt jobb. Efter jobbet ska du hem och då försvinner det tid för hemresan. Vad återstår då, om man räknar bort 8 timmar för sömn? Har vi tur återstår det kanske 6 timmar. Men så sa min vän till mig att det handlar om inställning, hur man väljer att ställa sig till den tiden allting tar innan och efter jobbet. Hon har sin heliga stund på morgonen när hon äter frukost i lugn och ro, sedan tar hon tunnelbanan till jobbet, läser dagens Metro och myser av att få den stunden för sig själv med tidningen. Och när hon sa det, då föll polletten ned. Allting handlar om mental inställning. Bestämmer man sig för att ha en mysig och lugn stund för sig själv när man gör allt detta, då kanske man faktiskt kan få den tiden att kännas som fri tid. Men då tror jag man behöver ha lite tidsmarginaler, för det är nog just det där med tidsbrist som gör att morgonbestyren tillexempel inte känns så lustiga. Så nu försöker jag verkligen använda detta fokus i min vardag. Varannan vecka, då jag inte går ut med vår hund på morgonen, tar jag lunchpromenaderna med honom. Denna vecka är en sådan och idag på lunchen tog jag Gibson (min hund) och en kollega en långpromenad i skogen. Vilken balsam för själen, att få bryta av arbetsdagen, ge sig ut i dagsljuset och skogen och bara koppla av och njuta av att bara promenera. För en stund kom jag på mig själv att jag faktiskt var i nuet, jag var just där, inte bara kroppsligt, utan även mentalt var jag där i nuet och njöt av det, med min kollega och min hund ute i skogen. Jag mådde så bra!

Gibson, kallas Gibbe, är 3,5 år gammal och är av rasen Shetland Sheepdog, även kallad Sheltie.
Linda!
SvaraRaderaVilken underbar kommentar du lämnade i min blogg! jag blev jätteglad och rörd... Jag är också väldigt glad att det var just du som var Fredriks syster, för trots att vi är olika på många sätt, eller kanske tack vare det så är det så väldigt lätt att umgås!
Vilket bra inlägg förresten om återhämtning och eftertanke! Ja, jag tror att det är nödvändigt för att vi ska kunna utveckla oss själva och gå framåt i livet. Lite fler stunder till eftertanke ger lite mer kraft till allt annat vi behöver ha styrka till.
Och det där med Skaldjursgrytan får vi se...jag ska prova den på Fredrik först :-)
Vi ses på söndag!
Allt det bästa till dig och kramar!
Tycker att sitta och skriva e en jäkligt skön stund för avkoppling. Tid för en själv. Du cool. Och väldigt vacker.
SvaraRaderaMvh. Monrey