30 år och vill fortfarande göra mamma och pappa stolta

Igår fick jag mail från min mamma. Hon hade varit inne på bloggen och läst inlägget om kundeventet och skrev till mig "Grattis, vad stolt jag blir när jag ser vad du åstadkommit. Din energi känns ända hit." Dessa ord värmde min själ. Tänk att man fortfarande 30 år gammal söker sina föräldrars bekräftelse. I och för sig är jag en person som generellt behöver mycket bekräftelse, det ligger nog lite i min drivkraft. Jag tror att de flesta personer med stark drivkraft har stort bekräftelsebehov, det är nog delvis jakten på bekräftelse som driver en framåt. Jag vet dock att jag behöver bli bättre på att bekräfta mig själv och inte alltid söka det utifrån. Jag fick ett tips en gång från en rekryterare när jag var på en anställningsintervju. Han hade liksom jag "lidit" av stort bekräftelsebehov. Så fort han hade gjort något bra, ringde han minst tre personer och berättade om hans bedrifter. Men när han blev varse sitt bekräftelsebehov tvingade han sig själv att inte berätta för någon, utan istället berömma sig själv. Istället för att ringa bästa polaren, gick han kanske på café och tog en kaffe, stannade till på en bar och satte sig i lugn och ro och tog ett glas vin och bekräftade sig själv. Jag tog till mig det han sa och försöker nu tänka på det, även fast jag inte alltid lever upp till det, men försöka är en bit på vägen.